Gott nytt 2011!

Hittade en ny artist som berör på djupet med sin röst och musik... ofta lite vemodig i de sånger som jag lyssnat på, men här sjunger Keri Noble auld lang syne...

Ja, för snö ska det ju vara....

Jag vill sända en värmande tanke till alla som sitter fast på stationer och flygplatser av olika slag. Själv var jag lyckligt lottad att slutligen nå min destination, med värme och stöd från medresenärer. Säga vad man vill om SJ och snö, men när jag reste hem den 22e December (i förrgår) så var stämmningen väldigt god. Konduktörer skötte bemötande och service väldigt proffessionellt och vi resenärer stöttade varandra så mycket vi kunde.

Min första resa från Uppsala blev inställd och jag fick 10 min innan reda på att det skulle bli ersättningsbuss, men var stod inte. Tack vara att jag hörde att en kund (kön i SJ service var rätt lång...), skulle ta samma tåg som mig, lyckades vi tillsammans snabbt få ersättningsbiljetter. Nu blev det tåg till Stockholm, sen byte vidare mot Linköping. Jag hade hoppats på att undgå resa till huvudstaden. Dels för att jag inte ville böka med all min packning (en stor dragväska, 26 strängig folkharpa på ryggen, en laptop väska samt en harplyra i andra handen), dels för att jag misstänkte det skulle bli strul. Jag kände mig verkligen inte som om jag bodde i ett land där varje minut var viktig i ett resande. Utan mer som att, när tåget kommer gäller det att vara snabb och hänga på. För väl inne på centralen i Stockholm var det lite kaos med tågtider. Folk hade väntat i timtal. Inte gick det att lämna resväska för dryck eller toalettbesök, då ny tågtid meddelades 5 minuter innan avgång. Kallt var det med. Men vi stod alla uppmärksamma på att höra utrop med blicken fäst på avgångs skärmen. Snart, snart....men avresa sköts upp gång på gång.... På skärmen stod det att det var något spårfel söder om Stockholm och därav förseningarna. Jag småpratade med andra väntandes. Hade klätt mig varmt och var redo att ifall att stämmningen skulle bli för låg, ta upp harpan och dra lite i strängarna... Men samtidigt gällde det att vara redo.... Utropet försvann i sorlet. Jag såg en ordningsvakt observera folkmassan. Stora och små väskor, musikinstrument, katter i bur och hundar i koppel.

Ifall tåget skulle stanna hade jag varm dryck och lite matsäck med mig (tack S igen för sushin, det kom lägligt till pass senare).

Så hade de då äntligen fått bot på spårstrulet. Tåg började komma in och folk började röra på sig. Äntligen! Mitt (ersättnings)tåg (från Sthlm) skulle ha avgått kl. 19.30, vi kom iväg vid 21.00. Sen tuffade det på. Konduktören tittade inte på biljetterna, men frågade om någon skulle vidare. Väl framme i Linköping hade taxi beställts. Vad bra, smidigt tänkte jag och såg framemot att snart vara framme. Egentligen skulle jag tagit ytterligare ett tåg, men med taxi skulle det gå snabbare och jag komma ända fram till dörren.... Vi väntade och väntade och väntade.... Efter en timme hade jag lyckats hitta tre till som skulle till mitt samhälle. Taxibolagen hade tydligen inte fått en beställning av SJ dit och därför kunde de inte köra, men de var redo... på SJ hade de stängt. Klockan närmade sig midnatt. En av oss väntandes erbjöd sig att lägga ut och sen skicka räkningen till SJ, taxi chauffören sa att det brukade gå bra att göra så med.

Så var vi då äntligen påväg. 25 minusgrader, mitt i natten på en snöig resa genom Östergötlands djupa barrskogar. Jag skulle kommit hem vid 22.00, men kom fram vid 00.45. Det var ett litet äventyr. Men jag mötte många trevliga personer som gjorde att resan inte kändes så tung och lång ändå. Tack för det och hoppas ni nu alla får en trevlig helg. God jul!

Trevlig Lucia!

 

Vaknade med lussefika på sängen och sång. Mycket trevligt. Tog sedan och såg på den mycket vackra underhållning som SVT erbjöd sina tittare på webben. Den går att se fram till 13e januari 2011. Nu ska jag gå och lyssna på luciakören med en vän, som för övrigt arrangerade en härlig lussefika hemma hos sig igår kväll. Finfint. :)

Sigtuna Julmarknad

Jo men det var väldigt mysigt på julmarknaden. Jag hade bara hoppats på att träffa eller åka med iaf några av mina vänner. Men alla satt och tentapluggade eller hade fullt upp att förbereda julklappsinköp eller annat som man "måste" göra inför julen.... Till viss del förstår jag det, men det hade varit kul om någon kunde tagit en paus och följt med ett par timmar. En julmarknad är mysigast om man delar sin vistelse där med någon speciell.

Just den här söndagen kunde besökarna åtnjuta ett underbart väder, traditionell julmarknad med stöpta ljus, bockar, kransar, hemvävda dukar, vackert stickade koftor, blommor o mistlar samt god senap, rökt fisk och kött och allt annat som fanns på stånden längs gatorna. Det enda jag saknade var ett stånd med Kajsa Kavats härliga polkagrisar och stänger...

(Jämför med sommarbilderna från i augusti.)

Parkera barnvagnen

Ja det var tajt på gatorna med mycket folk i den lilla staden Sigtuna då det var julemarknad. Det gick långsamt att ta sig fram på huvudstråket med det sävliga tempo som befann sig, särskilt då barnvagnar fanns körandes sida vid sida. Tur att ett fik hade satt upp särskild parkering för ändamålet... :)

Gatusten nr. 3

Igår hittade jag ytterligare en gatusten som fångat en stund av kärlek i en tid som kanske för länge sen är bortglömd. Eller också så var det starten på något långt och värmande. Undrar hur många som finns och vad som hände sedan....

Julkalendern 2010

Tycker finlandssvenska är så charmigt.... :) Detta avsnitt tyckte jag om.

Julstökandes....

Phew! Det blev mycket deg....pepparkaksdeg, lussedeg, kola (mkt imponerad S med ditt tålamod, det tar en stund o man måste röra hela tiden...), apelsinkakor (typ korintkakor fast med apelsinskal och saft från en apelsin)....sen blev det vanlig glögg, havtornsglögg på Bondens marknad utanför upplandsmuseet/saluhallen...vilket för övrigt var väldans trevligt....

...och så hjortronsglögg och saffransglögg....vänner kom och de gick, mkt bra med lite bakhjälp.... trots att alla fick med sig en påse pepparkakor och lussekatter hem, var det fortfarande en massa kvar, så nu står vi nog oss här i hushållet fram tills jul... :)

Jule känsla....

När jag vaknade imorse snöade lätta flingor och klädde träd och mark med ett vitt (kallt) täcke, fick då lite julkänslor. Ska iväg och handla ingredienser till pepparkaka och saffransbullar, för imorgon blir det julstök. Pepparkaksdeg måste förberedas en dag innan.

Jag har satt ihop en liten spotify lista med låtar passande vintertid. Här är en av låtarna som finns med på en keltisk julskiva.

För många av oss är det så här vi föreställer oss att julen ska vara....

...hehehe....eller så blir det inte så idylliskt... :)



....sen ska man ju gå på julmarknad med....



...och i skolan ska det vara julavslutning, och det ska förberedas det med....

Låt mig avsluta med en underbar låt, kanske kan den bli en
ny svensk julehit som åker fram vart år... :)

Katitzi

Jag har inte läst Taikons böcker, men jag såg i tidningen att det har gjorts en teaterföreställning av Katitzi böckerna. Den ska börja visas på Folkteatern i Göteborg nu den 27e november.

På 1970talet berättades historien på tv. Här är första avsnittet som handlar om Katitzis tid på barnhemmet.

Se upp för igelkottarna!

Tack för bilden m.

EU direktiv om amatörsorter köksväxter

Läste i tidningen en artikel om ett nytt EU direktiv. Utifrån vad jag förstod där så skapades direktivet för att skydda den biologiska mångfalden, men applicerad på svenska mer småskaliga förhållanden blev den snarare begränsande. Enligt chefredaktören på allt om trädgård som skrev i SvD skulle det nämligen vara enligt följande "...att alla frön måste vara godkända redan till årsskiftet för att få säljas under 2011." Fick mig att fundera över att det skulle skapa en subkultur med odling av arter som inte odlas i hemlighet på grund av att de är hälsofarliga, utan för att de inte passar in i en lag vi skapat... Samtidigt kan det ju också vara bra att ha lite koll på vad som odlas på markerna så att växterna inte slår ut varandra och tar över andra grödor...

På Jordbruksverkets hemsida förtydligas informationen kring det nya direktivet. De berättar att det inte ännu finns någon fastsatt avgift för att registrera "amatörsorterna". De försvarar direktivet genom att förklara att en registrering ökar rörligheten för sorterna inom EU. Det är glädjande att se att allmänheten inte bara varit bittra hemma över detta, utan faktiskt skickat in brev om deras åsikt. Då finns det möjligt att ta hänsyn till åsikterna, innan beslutet är taget om hur direktivet kommer att tillämpas i Sverige. Nya regler kommer den 25e november. 

I Riksdagen tog Tina Ehn upp detta, läs hennes interpellation här.

En passande låt till ämnet....

För övrigt, om någon vet vad direktivet heter på engelska, får de gärna kommentera med en länk till eur-lex.

Hur stickas hälen?

I Uppsala finns det ett flertal stickcaféer. Bland annat arrangerar (tillsammans med vuxenskolan i Uppsala) den trevliga garnbutiken Yll och Tyll en sådan varje udda veckas onsdag. Vet också att det finns flitiga stickare i alla åldrar på Cafe Linné  (Uppmaskan) under jämna veckors måndagar. Som student kan man ta sig till Smålands nation med sitt pyssel. Varje måndag anordnas här syjunta från kl.19. Så det finns lite alternativ för den som har snurrat in sig i alla garntrådar...

Nu har jag kommit till hälen på fyra stycken långa strumpor, men hur stickar jag den? Hörde att drops har en massa gratis online mönster... Här är ett pedagogiskt sådant om hur hälen kan stickas:

En tjej går över gatan...

Från botaniska trädgården mot Blåsenshus....

Queer, antirasism & helig musik

är den blandning som stadens invånare kan underhållas och förkuvas av i kommande helg den 4-7 november 2010.

Under Uppsala Pride - antirasistisk och queerfeministisk festival, visas film, konst, musik, poetry slam, debatt.... Bland annat kommer ovan o under att närvara... Men kolla in programmet....

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

------------------------

******************

Dessutom kommer det att finnas fullt med kraftfull musik från alla världens hörn i Uppsala International Sacred Music Festival. Bland andra kommer följande att höras på scen....

Carmen Linares


Etran Finatawa



Fennesz

Euforica - butik Uppsala

Inte långt från Carolina Redeviva och universitetshuset, ligger den nyöppnade Euforica. Den lilla mysiga butiken välkomnar besökarna med en harmoni från de fängslande skyltfönster som omger lokalens ingång  Precis innan stängning den första öppningsdagen, smet jag in och tog lite bilder (vilka jag fick lov att publicera här, tack). Jag tycker om den här stilen av inredning, särskilt den där gröna lampan på bild 3...den var cool....

Kärlek bara man tittar lite mer....

Här på en gatsten....en bland många tomma....men ibland poppar de upp lite som en ljuspunkt....

Såg en förra året med.

En fin låt....

På kommande fredag den 22e kommer Sophie Zelmani till stan igen. Missade henne förra året, kanske går jag den här gången. Hon ska spela på det mysiga Katalin.

Lite färg har väl aldrig skadat... :)

Det finns en utställning på Medelhavsmuseet i Stockholm fram tills januari 2011. Den heter vita lögner och handlar om att antikens statyer var i sprakande färg. I vandringsutställningen - som gjorts tillsammans med Arkeologistiftelsen i München - rekonstrueras de förut så skinande vita marmorn till levande objekt i starka och bländande nyanser i rött, gult och blått. Kan tålas att besöka när hösten börjar tappa sina färger och gå in  i ett grått och omfamnande mörker....

Härligt....

Letade efter något kort o lugnt som skulle funka som nattsaga.... Hamnade så på svts kortfilmssida och slutade med att jag såg på "Mitt liv som trailer" (följ länken, funkar att se fram tills 1a nov. 2010) som vann startsladden förra året, en kortfilmsfestival i Göteborg. Det var en härlig liten film med skön känsla under och efteråt. 

I år vann tydligen en film som hette Nudisten. Den kunde jag inte hitta på internet och det var (iaf inte för mig) någon bra nattsaga att gå igenom alla de träffar som det ordet innebar... Helt enkelt får man väl se fram emot att det visas på SVT....

Spoken Words

Förra helgen var det poseifestival här i Uppsala. För mig och min vän som gick alla tre kvällar, blev det ett maraton med ord och tankar. Först nu känns det som om jag kan kommentera det lite. 

Hade väl tänkt och trott det skulle mestadels vara lite ord på rim, men konfronterades med svenska och internationella (från sydafrika, UK, Usa, Rumänien, Polen) små kraftsamlingar av rappa historier där det var både humor och samhällssatir. Här är ett par av alla framträdanden.

Amanda Lindholm

Fröken Jakobsson - kärleken

Bohdan Piasecki - Telling time

Oskar Hanska - Pulsen

Kat Francois -Poetry Whore

(see a short video about Kat here)

Niklas Mesaros - Det uppenbara

Alex Bengtsson- Vi går i tonår

Marcus Priftis - Personligt brev

Minns inte om den här faktiskt var med på festivalen, men den är underhållande.

Sen fanns det en hel del annat också.

Fairtrade Challenge 27e okt 2010

Kopplat till föregående inlägg tycker jag det passar att ta upp en liten fika utmaning som Fairtrade Sweden har organiserat. Det gäller att fika med så många och så mycket rättvist det bara går (finns till och med lite priser att vinna...). I Uppsala arrangeras en hel del stängda och öppna för alla fika, ett exempel på det senare anordnas av Röda Korset Uppsala på Stora Torget 15-17.

 

Post scriptum onsdag den 27e oktober 2010:

Har nu kommit hem från en trevlig fair trade fika från stora torget i Uppsala. Här kan ni se lite klipp från den underhållning som gavs i samband med det.  

Kanelbullens dag!

Den 4e Oktober är det Kanelbullens dag. Mitt i höstvädret är det dags att packa picknickskorgen med varma bullar och chokladmjölk för att ut och gå under vackra lundar...hösten är här - mys och baka! Eller ta en till fikat... :)

(Syster H, ser du att hon slog på jäsgubbarna?!...men de verkar inte ha dött iaf, ser mumsigt ut...)

Rörelse

Hade det inte varit Uppsalas internationella poesifestival den här helgen hade jag nog begett mig till storstan för att gå på Dansens Hus. Tror jag verkligen skulle tycka om Aajej. Den går ikväll och imorgon kväll. Här är ett klipp om föreställningen. Som poesi i rörelse och ljud...

Hejdå 50 öre!

Skinande och blank fanns du där, ensam kvar i mitt plånsbokfack. Nu kommer du inte längre att finnas. Från och med imorgon försvinner du. Spännande med nya mynt; två krona och två hundra sedel. Undrar när ni tittar fram?

Musik o poesi

Den här veckan kommer Uppsala att husera en Internationell Poesi Festival på Reginateatern. Den börjar på torsdag med ett poetry slam och fortsätter på fredag och lördag, då inträde kostar från 90sek.

Men de "hörbara konstuttrycken" tar form redan på onsdagskvällen. Då öppnar Kalmar nation upp för open mic.

Blommor o blad...

Begav mig till Danderyd för att ta harpalektion (underbart, vi spelade Loreena McKennit). I väntan på att den skulle börja strosade jag runt lite. Hittade en vacker, tyst och solig liten park men också en helt underbar växtträdgård. Fick lov att ta lite bilder och visa här...

Val 2010

När jag fick veta de första valresultaten imorse var det många känslor som kom upp... Skämdes över valresultatet i Sverige och var arg ett tag... Under dagen har jag pratat med flera vänner och bekanta, så är nu på bättre humör samt har en något mer positiv inställning. Vill också säga att jag inte la min röst på SD och skulle inte heller få för mig att göra det. Kunde tyvärr inte vara med i demonstrationen i Sthlm idag, men vidarebefordrade informationen på mobilen när jag fick den. Blir glad att så många stog upp och sa ifrån. Känns också tryggt att höra Marias röst som känns klar och tydlig som ett uppfriskande vårregn, de står på sig i turbulenta tider och driver sina frågor utefter sina väljares mandat. De gick upp med ca. 2%. Ska dock bli intressant att se hur det hela slutar.... Men som Reinfeldt också sa det är 330 000 väljare som röstat på SD av 7,1 miljoner röstberättigade, så det är många som inte har röstat på dem. Även Mona Sahlin konstaterar att 95% av väljarna har inte röstat på SD. Det tycker jag är viktigt att tänka på med. Så mycket tydliga svar från de rödgröna, vilka saknas lite från de blå... I eftersnacket så pratas om att Sahlin ska sitta kvar som partiledare, att statsministern borde avgå i ett dåligt val (sägs av expertpanelen, kopplat till 2002s valdiskussion) och de rödgrönas avståndstagande från SD. Sahlin ställer också frågan om hur vill statsministern regera Sverige?

Det bör också understrykas att i tätorter där "mångkultur och heterogenitet är ledord", finns ett lägre röstantal för detta främlingsfientliga parti, med andra ord "det finns inget samband mellan invandring och stödet för SD". Därmed också det faktum att det man inte känner till blir man rädd för och gör till något skrämmande. Kanske är det så, att när detta parti kommer ut i ljuset skapar det en debatt vi kan bemöta. De förlorar trovärdighet... Ser framemot val 2014 och hoppas att hur detta valresultat i Sverige 2010 nu än slutar, inte kommer att skugga vårt land internationellt och göra oss medborgare otrygga och rädda för varandra. Kanske blir det en moteffekt som kommer att öka valdeltagandet och intresset för den svenska politiken. Men det kommer att sättas, och ställs redan nu, större tryck på allians och opposition. Vad är er politik och hur kommer ni att driva era frågor, men framförallt - med vem?

Vilken helg i Uppsala....!

På fredag öppnar Kalmar nation upp för sin nya klubb Själen där musiken lovas vara en mix utav pop, soul, funk och disco...

Lördag natt är det Uppsalas årliga Kulturnatt. Finns en massa spänanande punkter på programmet. Bland annat finns teman som Serbiska traditioner, Charlie Chaplin maraton, Astrologikurs, teprovning, koreansk film, utställningar, musik, dans, teater, foto, föreställning prova på saker som ex. ashtanga-yoga och cirkus. Men kolla in programmet här.

Under söndagen är det Kulturarvsdag i hela Sverige. Den utgår ifrån European Heritage Days. I Uppsala kan man lyssna på musik och ströva fram på guidade kulturstigar, se mer här.

En annorlunda morot.

Hur kunde den få den här formen? Kan man spå i morötter? Vad säger den här då? Vet inte vad den ser ut som, men i alla fall inte som en vanlig morot...

Fullmåne

Jag var helt inställd på att det var mörkermåne/nymåne på gång. Det var på grund av vad som stod här som jag fick för mig att när det var en mörk ring så betydde det mörkermåne (det har regnat så mkt på senaste och varit mulet, så himlen har varit skymd). För så är jag van vid att det ser ut i kalendrar... Men det var något underligt med förra natten. Kunde inte sova och var extra energisk. Så verkade det även för mina korridorare och utanför mitt hus. Folk hade sina fönster öppna och närvaron i det lilla studentkvarteret verkade stor. Små grupper med vänner passerade utanför, glada och upprymda. Jag drömde, som jag ibland gör under fullmåne, extra starkt.

Beror det på extra starkt ljus under natten och att vi tror vi påverkas, eller är det faktiskt så att vattnet i våra kroppar rör sig likt ebb och flod till månen? Här är en intressant artikel om det ena eller andra.

(När infaller månens olika faser? Kolla här.)

Highland Cattle

Igår var jag som vanligt ute med en av mina vänner på långpromenad. Vi hade picknick korgen packad med plättar, hjortronsylt, pasta/feta sallad, kanelbullar, flädersaft, nybakade scones.... Var en vacker dag då vi såg många djur på vägen. Bland annat vackra Highland Cattle. Kunde inte låta bli att klappa dessa stora, mysiga vackra djur. Man ville bara hoppa upp och sen gosa med dem...

men de där hornen fanns viss respekt för....för att övertyga min vän om rasen så gick vi och tittade på den där lappen som fanns vid ingången på andra sidan inhägnaden....

... :)

En annan sida av Uppsala....

...så ser jag det här. Min vän från Rio blir lite förvånad och säger att det påminner henne om vissa kvarter hemma... Själv tänker jag på uttråkade unga och en natt i Belfast när jag vaknade till att någon kraschade en bil utanför vår lägenhet...

Lite senare går vi förbi ett skjul. Får mig att fundera på graffitti och klotter. Samt det konvent som nyligen var i Stockholm; Art of the streets.

Uppsala-Ekeby kakel

Före sommaren var jag på Uppsala Konstmuseum som är beläget i slottet. Fann då en liten utställning med vackra kakelmotiv som jag blev nyfiken på. De var från den en gång så välkända Uppsala-Ekeby AB, vilka producerade kakel och keramik.

Idag var jag förbi det gamla bruket, som nu invändigt används till bland annat Friskis och Svettis.

Sigtuna

Då det är semestertider var det svårt att få tag på en sjukgymnast i Uppsala. Det var många som var tillbaks först i nästa vecka. Lyckades hitta en som jobbade också i Sigtuna. Då jag aldrig varit där förut, såg jag det som en möjlighet att titta förbi. Det var ett vackert väder att ta kort och gå runt i, blev lite sugen att hoppa i vattnet...

Det första jag noterade (förutom Mälaren) var den mysiga småstadsidyll som fanns i staden. Jag hade tagit Stockholmståget till Märsta för att sedan ta bussen vidare till Sigtuna. Hoppade av vid busstorget och gick stora gatan fram. Vid det första torget fastnade mina ögon på den gamla byggnaden. Det visade sig vara Sveriges minsta rådhus, vilket än idag används till borgerliga vigslar. Rådhuset byggdes på 1700talet.

Fortsatte sedan fram till turistinformationen som låg i Drakegården, också det byggt under 1700talet (Sigtuna började bli en stad i slutet av 900talet). Huset har använts både som bostad och värdshus. Förundrades över den lilla drake som fanns ovan ingången. Var också en vacker utsikt mot trädgård och vatten. Informatören svarade vänligt och entusiastiskt på mina frågor. Hon tipsade om ett par viktiga sevärdheter.

Tyckte det var en rolig idé de hade på turistinformationen; att låta besökarna pricka in sin hemort på en karta. Det hade varit många besökare från hela världen bara på en månad. Kanske var det också det som gjorde Sigtunaborna så service minded. De var kunniga om sin historia och villiga att dela med sig av sina kunskaper med ett genuint leende. Trevligt. Vill också nämna att Sigtuna är en rättvisestad sedan februari i år.

Gick vidare till café tant brun. Mysigt litet hus med lågt i tak. Servitrisen berättade att det varit bostad och nattclub, sistnämnda måste ha varit tufft...var nog många som dunkade i huvudet när de skulle gå igenom de låga dörröppningarna, om inte så snubblade de kanske på trösklarna... Hur som helst ett trevligt ställe att återkomma till och ha långa mysiga fikastunder med en god vän på. Skulle passat utmärkt för stickcafé.

Frågade också om det här med namnet. Tydligen så var det så att Elsa Beskow var välbekant med borgmästaren som fanns och arbetade i staden. Hon var därför ofta på besök och kom att få mycken inspiration till sin bok "Tant brun, tant grön och tant gredelin".

Förutom café tant brun finns också Farbror Blå Bar och Matsal. Enligt servitrisen på caféet fanns en liten butik tant grön, skulle nog vara den där katten ligger och sover på bilden, men det såg allmänt stängt ut. Säkert var i alla fall att det inte fanns någon tant gredelin...

Fortsatte min vandring genom centrum till RC Chocolat där det blev lunch. Fräscht, mysigt, bra med goda råvaror och hemgjorda chokladpraliner. Hade varit öppet sedan 2002.

Mitt emot chokladerian fanns Sigtuna museum.

Nästa bildserie i bildspelet nedan, kommer att vara på St. Pers Ruinen och däribland finns också en bild på en runsten. Såg aldrig den där runstenen vid torget som informatören på turistinformationen tipsade om. Den på torget hade tydligen rests till minne av en själv. Vanligtvis restes runstenar för minne av någon annan, men den runstenen hade tydligen rests av personen själv, för att säkra sig om att få en runsten.

Gick tillbaks via vattnet. Beundrade faktabilden jämfört med dagens Mariakyrka; fint.

Back in business...

eller...back on track.... :)

Har börjat hoppa in och jobba igen. Det går bra (ifall någon undrade om axelhistorien). Kul att träffa så mycket folk. En stamkund kom in idag och hade klätt upp sig lite extra med kavaj och slips och välstruken skjorta. Sa han såg stilig ut, han log brett och berättade att i hans hemland är det brukligt att svara "dina ögon ser fint". Alltså, jag är inte fin, utan det är bara i dina ögon som jag blir vacker. Varpå jag bad honom skriva ner hur man sa det i Afghanistan.

"Chashmhaye shuma zebast ke zebaba me binad".

Så nu kan vi iaf säga "dina ögon ser fint". :)

Lite medmänsklighet tack

Nu vill jag gärna ta upp en sak som jag är lite besviken på. Det gäller snabbheten med att hjälpa andra människor när man ser att de behöver det. Igår träffade jag en äldre kvinna på bussen med käppar. Hon berättade att folk tittar på en med nonchalans och mer irritation över att hon är ivägen än att själva ge henne plats att komma fram. Tappar hon en käpp kommer ingen fram och hjälper henne.

Två gånger har jag åkt tåg och mött väldigt oprofessionell personal som gett onödiga kommentarer om att "man inte ska resa med så mycket packning om man inte själv kan bära det". Jag blir faktiskt arg när jag får höra det. Om jag har en resväska och faktiskt inte kan lyfta den de där tre branta, smala stegen upp för de dumma omgjorda regionaltågen så kan det tyckas inte borde behövas sådana kommentarer bara för att få lite service. Jag gillar inte att be om hjälp i vanliga fall utan vill och kan oftast klara mig själv. Hjälper själv till när jag ser någon behöver det.

- Ser man någon som är trött och får stå - äldre, gravid eller bara som ser ut att behöva det - då ställer man sig väl ändå upp och ger plats för den???

- Kan man inte flytta bak i bussen och ge plats till de som behöver stiga på, varför stå och trycka i en hög längst fram? Det finns utgångar även bak.... Det är väl inte så svårt att gå bak och trycka lite mer utdelat istället för i en varm hög, närmast kortmaskinen och busschauffören?

När jag var i Rom och skulle åka hem tog det många tårar och diskussion innan informatören suckandes hjälpte mig 50m till vilorummet. För det är lätt att gå med backpackerväska om man bara kan använda en arm... förstår inte varför inte en enda person bara tog handen på min axel eller klappade lite, det behövs så himla lite. Bara ett varmt "är du ok", eller åtmindstonde ett leende...

Hade beställt hjälp till och från flyg, så spännande att sitta i rullstol (annars hjälper dem en inte). Men det var faktiskt skönt. Var en väldigt lång och påfrestande resa. Blev trött av alla människor och byten. Sen hade jag blivit ombedd av läkarna i Italien att vila mycket och ta det lugnt. Det var bra skött när jag väl kom till Fiumcionos vilorum. Smidigt skött efteråt. I Sverige var det väldigt välmött. Fick höra att det finns de som inte behöver assistans som utnyttjar den ändå, businessfolk som gärna vill snabbare ta sig direkt till flyget och sen är extremt arroganta. Människor... *suckar*

Det är tur också att det finns väldigt snällt och bra folk med. Som den där italienaren vilken hjälpte mig till informationen på flygplatsen, trots att han hade bråttom till sitt flyg. Eller den där gången jag kom hem från Storbritannien med stor ryggsäck och tung harpaväska och konduktören log till mig och sa jag skulle sätta mig ner så höll han koll på min packning. Eller den där mannen i uppförsbacken som -faktiskt utan jag sagt något-kom fram och hjälpte mig. Eller den där killen igår som utan ett ord lyfte ner väskan det första tåget. Eller den där gången som den välklädde kavajkillen i Belfast hjälpte småbarnsmamman med värme för att komma in med barnvagnen i hissen. Det finns många sådana bra historier med.

Ett vänligt leende, en fin gest. Kollektivtrafik där man bara kan köra in med rullstol, rullator, barnvagn eller väska. Det borde vara en självklarhet. Likväl som medmänsklighet och kärlek till ens nästa. Utan att alltid förvänta sig något tillbaka, bara av glädjen att kunna få vara till hjälp för någon annan. En annan gång kanske det är du som behöver hjälp.

Jag blev väldigt väl omskött av Martina i Italien. Nu har jag en bekant som behöver ett par nätter att sova i stan, givetvis får hon bo hos mig. Känns skönt att kunna dela med mig lite av den värme som faktiskt ändå har visats mig.

-------------------------------------------------------------------
Relaterad information:

* Transportstyrelsen - Om rätten av assistans vid flygplats
EG förordningen

* Bli fadder till en pensionär
Hedra och stöd de äldre

Doktorn sa...

...nej nu tänker jag på engelska igen... *suck* Läkaren heter det ju här i Svearnas rike.... :)

Var som sagt på röntgen och läkarbesök igår. Skannade axeln. Läkaren berättade och visade på bilderna att ingenting längre syntes. Vilket jag blev lite stolt över, 3 veckor och det är läkt. Måste haft himla bra stöd från mina healing övervakare. :) *varm tanke till familj och vänner*

Men....jag känner fortfarande att det gör ont och som om muskler bara försvunnit. Ortopeden sa det berodde på att jag fått en rejäl smäll på muskelpartiet och att de nog dragit ihop sig. Han rekommenderade att jag skulle klättra på väggarna. :) (som om jag inte redan har gjort det... ;) ) För om jag sätter handen rakt mot väggen och sen låter fingrarna klättra upp för väggen sträcks musklerna ut, utan att jag egentligen använder dem där vid axeln. Det är intressant för det förklarar också varför jag kunde lyfta armen med höger arm utan att det gjorde ont, därför att då använde jag ju inte musklen. Läkaren säger att det inte är någon fara om det gör lite ont, att jag ska arbeta med den, men använda viss självbevarelsedrift och inte gå för fort fram, det tar lite tid att läka helt (men det är klart, när det gör för ont så slutar man, nästa dag kommer man lite längre). Fast jag har stor tro på mig, tycker redan det gått snabbt till förbättring. Har ändå en remiss till sjukgymnast för att få lite fler tips på övningar. Så nu ska jag ut och haffa en sådan med.

För övrigt hade jag fått ett litet brev angående det där med frakturen i kinden, där de åter sa det var litet och skulle läka av sig självt. Första gången jag hört ordet "käkhålan", försökte hitta något om det på internet, men icke... :) Fast spelar inte så stor roll egentligen, känner var och har fått visat innan. Det är vänster om näsan ("sett" från mig), lite under ögat, vid kindbenet. Hörde med läkaren igår om det också, han sa att "det är klart det gör ont, du slog i ordentligt. Där är också en massa skin och muskler, så det kan vara det som du känner med."

Angående den där påstådda frakturen i revbenet sa han att det kan fastställas en så kallad "klinisk diagnos", det vill säga något som inte syns på röntgenbilder. Men så undrade han om jag hostade eller det gjorde ont att andas, om jag kunde djupandas. Jag log, sa "hosta, varför ska jag göra det?" (för det bildas slem när man inte kan andas så djupt som vanligt) "nej, det gör jag inte." (kan du andas ordentligt då?) "ja, kan ju alltid göra lite pranayama" (ja kan du det så är det nog inga fara med dig). :)

Vadstena

I slutet på förra veckan var mamma, jag och en av mina tre systrar i Vadstena. Det var medeltidsfestival så vi hade bokat att gå på gille med traditionell musik, mat och eldkonster. Mycket trevligt, och gott tillagat.

Hann dessutom besöka pilgrimscentrumet med dess lustgård, slottet, klosterkyrkan och allmänt gå i heliga Birgittas fotspår.

Orsaker till volontär...

Jag har skrivit ganska så fritt om mina upplevelser som volontärarbetare i Italien, men jag tror inte att jag riktigt sagt varför jag bestämde mig för att åka iväg som det. Så här kommer ett par anledningar:

- Friska upp mina språkkunskaper

- Hade tid över

- Saknade landet

- Ville testa på att vara volontär

- Verkade kul

- Ville lära mig att leva enkelt*

- Träffa människor från hela världen

- Arbeta mer praktiskt

- Hjälpa någon med en extra hand bara för att jag vill

- Trevligt att få sköta om djur och växter

- Ett billigt och bekvämt sätt att resa på**

- Ett annorlunda sätt att få möjlighet att vistas på landsbygden***

- Att få bo hos en familj och därmed komma kulturen närmare****

- bra på CV:et :) *****

- allmänt utvecklande för mig själv (och förhoppningsvis även de man möter)

-----------------------------------------------------
Valet av land var för att jag kan språket. Har bott i Florens och Rom ett par månader vid olika tillfällen just för att lära mig det.

------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------
*många gårdar drivs väldigt mycket med tanke på ekologiskt (läs också här och här), uthålligt, att inte använda mer än vad man behöver av mat, vatten, artiklar, att återanvända, äta och odla biodynamiskt, med tanke på naturen och medmänniskor. Även om vi tänker och tror att vi gör det, så skulle vi i höginkomstländer kunna leva ett bra liv med lite mindre varor att välja på och lite mindre saker i kassen och soptunnan. Men det tar tid att lära sig och första steget är att bestämma sig för att ändra på sin mentalitet. Något jag hoppades få hjälp med genom att befinna mig på plats och verkligen leva på det viset. "Ta seden dit man kommer", trots allt är man lite av en gäst i huset. :)

**mat och husrum är det man får för hjälpen, ibland även besök i någon närliggande by eller stad

***i och med att det ofta ligger en bit bort från närmaste tätort så kan man inte spendera så mycket heller, skönt att leva på ett mer traditionellt sätt där pengar inte spelar någon större roll (relaterade begrepp; social ekonomi/ solidarity economy, ekologisk ekonomi.)

****detta får man kolla upp, då det ofta är en dröm för olika nationaliteter att flytta till något varmt land och starta en gård av något slag, därmed kanske det inte är folk från landet som driver platsen, men det kan fortfarande vara en mycket lärorik och intressant vistelse

*****många av de jobb jag skulle vilja få efter min master nästa vår, kräver erfarenhet från ideell verksamhet

Tidsfördriv

För att snabbare läka frakturen i kind och axel, bör jag ta det lugnt. Ortopeden sa "rör till smärtgränsen o ta 1g smärtstillande 4ggr om dagen så du kan röra mera". Men jag hade inget smärtstillande de första dagarna efter olyckan då de gjorde som mest ont, så min smärtgräns är rätt hög... Gillar inte heller att proppa i mig för mkt tabletter... Är försiktig och för varje dag som går kan jag röra mer och mer på vänster arm. Fortfarande är jag dock svag i den och åt vissa håll gör det jätteont, så då är jag försiktig. Inbillar mig ändå att det läker bra. Vi får se vad doktorn och nya röntgenbilder säger på tors...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har jag en kureringsdag med film och böcker. Läser just nu en bok som faster var rar att skicka till mig. Här är också en trailer för filmen som gjorts baserad på den.

Samtidigt läser jag en betydligt tjockare och något ner trögare bok att ta sig igenom, men väldigt intressant. Trailer för filmversionen finnes här.

Nya världsarv

Idag berättas om nya världsarv som har utses. Se hela unesco listan här.

Bland nära och kära

Även om jag trivdes i Martina och Marlons sällskap (vi hade en massa trevliga diskussioner, höll nästan på att missa bussen till flygplatsen på grund av en), så är det skönt att bo hos någon som känt en sedan år tillbaka. Det är lättare att anpassa sig till en situation av att vara beroende av andra då.

Väl tillbaka (med jordgubbar) till mammas hus så var det en massa folk som väntade. Min syster har precis fått en liten dotter (*ler stolt*), så hon och hennes sambo var på besök. Samtidigt var mina båda andra systrar där, med respektive och döttrar. Det kändes harmoniskt att vara samlade alla fyra systrar igen. Vi hade en trevlig dag tillsammans. Nu är huset lite tommare och jag börjar som vanligt känna en viss rastlöshet. Vill tillbaka till mitt liv av studier, vänner, extra-arbete och intressen. Har hittat en potentiell harpalärare i Stockholm. Skickade ett email, så får vi se hur det går sen. Men som det är nu gäller vila, kurering och att skynda långsamt. Blir mycket film som gäller. Tack Johan som hjälpte till att fixa med både router och dvd.

Sjukvård i Sverige

Det verkade som om det skötts föredömligt i Italien. Däremot så sa den svenske ortopeden till mig att ta av mitellan och röra till smärtgränsen på armen. Han verkade lite orolig för att musklerna skulle stelna. Nu är jag utan mitellan och äter smärtstillande för att klara av att röra mera. Känns som om den somnat och när jag tar den åt vissa lägen som om den ska få kramp (en känsla jag vill undvika). Försöker använda armen som vanligt, men finns givetvis gränser. Ibland använder jag högerarmen för att röra vänsterarm på vissa sätt. Det känns fortfarande ömt och stelt. Som om musklerna försvunnit lite... Ska röntgas igen i veckan.

Ortopeden kunde inte se något brutet revben (men tydligen kan det också vara en klinisk diagnos), han såg "bara" en fraktur i kindbenet. Den var mycket liten och som om den var intryckt, eventuellt skulle det kunna vara i flisor.

Generellt gör man ingenting. Jag är ung och det ska växa igen av sig självt.

Frakturer här och där

Vi kom in till sjukhuset i Citta di Castello vid halv sju på morgonen. Fram till klockan elva på förmiddagen åkte jag runt från det ena röntgenrummet och läkaren till den andra. Ständigt liggandes på den obekväma bården. Jag var kissinödig, hungrig och trött, men kunde inte slappna av förrän jag visste att jag kunde få vara ifred. Tur för mig att jag kunde tala italienska, för språkkunskaperna kring annat var inte så stort. Var också bra att ha både körkort och EU-kortet i plånboken på mina punk shorts (så snygga, rutiga, köptes för länge sen i Florens).

Det var roligt att träffa så mycket folk och jag försökte prata om deras liv och livet generellt i Italien. Tror de flesta tyckte det var trevligt med en liten svenska där.... (undrar fortfarande varför det behövdes tre unga, snygga sjukskötare för att byta en sängs lakan just mittemot min....). Sen råkade jag göra Bartolomeso som körde runt mig på vagnen, lite avundsjuk när jag kallade hans kollega för "Bello"... Vilket slutade med att jag var tvungen att kalla både honom och alla andra sjukskötare i närheten för Bello också.... Då muttrade Bartolomeso något om att inte alla kunde vara snygga, men jag sa förvisso, men inuti i själen, i deras hjärta kan de vara det. Så glittrade jag med ögonen och samtalet var avslutat.

Så jag blev klar på sjukhuset över natten. Spännande med sjukhusmat. Tycker det är jättegott med carciofini, eller kronärtskockar som vi säger här i Sverige.... turligt för mig fick jag det som middag också. Tillsammans med stekt potatis och en tomat/rissoppa. Martina hade också varit snäll och köpt en tidning och en färdigrätt med risotto till mig.

Jag delade rum med tre andra som kom och gick. Ingen tv eller annat störmoment...förutom vissa högljudda italienska diskussioner i korridoren utanför mellan läkare och sjukskötare... Nog inget allvarligt, bara sättet de talar på.

Så vad konstaterades? Allt på vänster sida: fraktur i axel, femte revben och två i kindbenet (hade svulnat upp och hängde som på en bulldog). Antibiotika i en vecka för att förhindra eventuell inflammation i kinden. Vila och lugn. Armen i mitella. Svullnad i kind och läpp gick förvånandsvärt snabbt ner efter bara ett par dagar.

Fick bo ett par dagar hos Martina. Hon skötte om mig med mat och såg till att jag var still. Fick sova i hennes säng då den var på den våning som var lättast att nå och där badrummet var. Laddades upp med filmer. Skrev också ett nie sidors långt brev till en svensk vän om vad som skett.... Ibland bara går och går pennan....

Hade sällskap av katten Tike (=ok, på hindi). Kallade dock honom för "Troublino" (mix av engelskans problem och italienskans liten pojke). Han hade förmågan att välta ner saker hela tiden som gick i sönder. Sen kunde kan klösa i möbler och anfalla ben, sa man till honom blev han bara än mer tillgiven...så svårt att tycka illa om honom.

Min barndomsvän Tina brukade säga att katter har en healande förmåga. Tike höll mig sällskap hela tiden. Sov hos mig. En gång vaknade jag upp av att han låg med huvudet över mitt högra ben och jag hade mitt vänstra vilandes på hans kropp. Han kunde också kura in huvudet i armvecket eller komma och lägga sig bredvid med tassen på ett ben eller en arm (gillade dock inte så mycket när han gick över min mage när han skulle ta sig till andra sidan). En charmig förmåga som jag inte tidigare mött hos en katt, var att Tike kunde ta upp ena tassen och klappa min kind. Han var verkligen ett stöd för mig. Det är inte så lätt att bara förlika sig med en situation och låta andra passa upp på en, särskilt inte när det är nya vänner... Men ibland är det lättare än att försöka hjälpa till.

Martina trodde inte helt på Italiens kunskaper om frakturer, så rådde mig till att inom tie dagar ta mig tillbaka till Sverige för att kolla upp allt där. Mitellan skulle vara på i tretti dagar, men efter tie skulle det kollas upp. Då skulle benet ha satt sig igen.

Tillsammans med mina nya vänner i Italien (inklusive Marlon, Martinas son) och mamma i Sverige, lyckades vi ordna en resplan hem. Bil till Perugia, buss direkt till Roms flygplats Fiumcino, därifrån assistans till flyg direkt till Arlanda där mamma skulle möta upp mig. Sov över på nåt billigt och bra ställe i nära anslutning. Därefter tåg till Stockholm central, byte till Linköping. Bil till akuten för att dubbelkolla. Tack Martina för allt du gjorde för mig. ("It's from my heart C." sa hon till mig).

Italiensk sjukvård....

Det var så skönt att Martina kom. Min värd hade efter allt som hänt knappt vågat röra vid mig. Så barnsligt! Fick be honom att hålla min hand. Behövde bara känna lugn. Martina (hans flickvän) som senare berättade att hon utövat reiki på mig under hela sin tid med mig, ända sedan hon såg mig ligga där på åkern. Med blod forsande...eller så farligt var det inte, men tror jag bet mig själv i tungan så blodigt var det...

Berättade allt som hänt för henne. Tårarna bara föll. Värden var i denna stund av någon anledning borta vid huset...nej just det ja, han hade åkt för att möta upp ambulansen. Jag var helt ärligt tacksam för att han inte var där just då. Martina bara höll om mig, klappade mig och lyssnade på mig. Kysste min panna. Det enda jag minns att hon sa till mig var att "you are not alone Carin"...

Ambulansen kom. De förde över mig på den hårde britsen. Förvånades över hur många de var... Tror de var två chaufförer, en läkare, en sjuksköterska och en som höll på att utbilda sig till att bli sjuksköterska. Har för mig att sistnämnda hette Ellionora. Hon var ett fint stöd till mig. Det var så mycket som kom på en gång. "Biljetten hem? Shit, jag är fast i Italien! Hoppas inte med denna karl (som Martina försäkrat mig om att fallet inte skulle bli). Vad händer nu??? Vad har jag gjort??? Dumma, dumma jag....så typiskt mig... Här är ett äventyr, detta fixar jag....".

Låg på britsen i ambulansen. Gryningen hade börjat sända morgonens första strålar. Tysta tårar föll från min kind. Ellionora frågade mig, vad har hänt? Vi kommunicerade på engelska och italienska, men hon förstod mig med lätthet. Konstigt hur man med vissa människor inte behöver ens prata samma språk för att ha ett samtal, och med andra kan tala samma språk men ändå inte bli förstådd.

E var jämngammal med mig. Hon bodde i närheten av vad det hänt. Det var roligt att träffa en trevlig italiensk tjej, hoppades lite på att hitta en ny vän. Men hon gav mig mycket bara genom att vara där. Hon förde konversationen med läkarna därefter.

Natten innan planerad hemkomst...

...hade jag suttit uppe länge och försökt att hitta tågresor, hostel och flyg. Det kändes som om jag fått min dos av volontärupplevelse för ett tag framöver nu. Men ska man flyga, blir det billigare om man är ute i alla fall ett par veckor tidigare. Ringde i panik till ex, moster och mamma... Kände inte jag vågade dra hela historien utan sa bara att jag behövde hjälp med biljetter och att jag skulle ta första bästa tåg morgonen därpå så att jag kunde resa därifrån. Hade försökt en hel dag att vara trevlig, arbetsam och artig, bara för att upptäcka att det blev en alltmer obehaglig stämning. Så nu fick det vara nog.

Jag packade ihop mina saker och gick ner och sov i hängmattan. Det hade ändå varit på tok för varmt i mitt rum och jag var för rädd för myggor (hade en härlig summa av uppsvullna myggbett här och där som sökte efter vassa naglar), så ville inte ha fönstret öppet. Inte många timmar skulle jag få sova ändå, så lika bra att vara beredd på att åka tidigt. Stjärnorna lyste klara.

Hastigt väcktes jag av hovar som kom rusandes emot mig. Patty, denna vita unghäst på 7 år hade slitit sig från repet han stått bunden med. Att få smaka grönt och friskt gräs. Jag hastade upp. Visste hur mycket han betydde för värden och ville därför få in honom i hagen igen. Elen hade gått i huset. Det var mörkt. Inte som de svenska sommarnätterna. Här var det mörkt och endast upplyst av stjärnor och månens sken. Famlade efter ett rep att ta om hästen. När jag inte hittade det så hämtade jag morötter.

Halvt vild över sin nyfunna frihet, lyckades jag trots allt närma mig hagen alltmer genom att locka med morötter. Framme vid 'grinden' såg han sin möjlighet, öppen låg grusvägen. Han gick, sprang, travade allt snabbare ut i mörkret och bort från mig, från hagen.

Jag har inte tagit så mycket ridlektioner, men red när jag var liten, ett par privatlektioner i England första gången jag bodde där och därefter nån tur-ridning. Skulle efter denna händelse verkligen vilja ta ridlektioner, uppenbarligen vill jag rida och då känns det 'sensible and responsible' att ha tagit fler ridlektioner än så...

Hästen i fråga hade blivit inriden under ett år för två år sedan, därefter hade han blivit riden ibland. Mestadels stått i hagens tystnad, långt ifrån bilar och surret av människors verksamheter.

Jag gick upp och väckte värden för att berätta vad som hänt. Därefter bad jag hunden att hitta hästen. Katten följde troget med. Det var mörkt. Hade bitar av morötter i fickan och lakanet jag sovit med över axlarna.


Ett par hundra meter ner på vägen stod han så betandes på en nedhuggen åker. Jag gick fram till honom. Det var fortfarande mörkt, men hans vita päls lyste upp i natten. Tog mitt lakan runt hans hals och försökte få honom att gå med mig. Det gick inte så bra. Då jag tidigare hade suttit barbacka på honom ett par gånger, med värdens översyn eller då han var bunden och jag gärna velat rida honom innan jag reste iväg...det var en så vacker häst. Jag hoppade upp på honom, men var lite rädd för att jag skulle ramla av så satte mig snabbt på sidan så jag lätt skulle kunna hoppa av honom... När han gick hoppade jag av...

Värden kom åkandes med bilen, vände och ställde sig i riktning. Nånstans här handlade jag bara instinktivt (utan tanke...). Hoppade åter upp på hästen och hoppades att jag kunde rida honom tillbaka till ängen. Som en liten tuff äventyrerska, en hjälte, att tygla vilda stora djur.... Men en häst är ingen leksak, inget litet djur... När han upptäckte bilen blev han rädd och travade tillbaks till huset. Något som jag verkligen inte var beredd på.

Föll av på vänster sida. Tog emot med vänsterarm.

När värden upptäckte att jag fallit (och efter viss tveksamhet om han skulle springa efter hästen eller mig....) frågade han hur det gick. Inte så bra sa jag. Han kom och försökte få mig att resa mig upp. Allt snurrade, jag blev yr och mådde illa. Sa det verkligen inte gick. Så la mig ner igen. Kände att jag höll på att tuppa av och tappa medvetande.

Värden frågade om jag var ok att vara ensam ett tag. Jag sa, ja gå och ta in hästen...hämta lite vatten. Han gjorde så, hittade också en sovsäck som hans flickvän köpt till hennes sons resa till Barcelona. Försöktigt flyttade jag mig över på den och värden la lakanet över mig. Han ringde sin flickvän som var både utbildad alternativ (naturapath) och traditionell läkare. Hon sa hon kom med en gång, men att han skulle ringa ambulans.

För ensamt.

Ofta finner jag mig i situationer där jag lever avskilt, på landsbygden, sökandes efter människor som inte lever efter medias påtryckningar utan försöker finna sin egen vilja och väg i livet. Äkthet. Men mer och mer börjar jag bli nyfiken på storstäder. Den största staden jag varit i är London... För mig var det dyrt, mycket folk, tidskrävande att ta sig runt och helt enkelt för stort. Samtidigt ökar nyfikenheten om puls, dofter, färger, former, folk och leverne. Något jag bara kan uppleva på plats. Även om det är magiskt med tystnad. Ljudet från allt annat än människors verksamhet.

Båda mina volontärupplevelser i Italien var lärorika och intressanta. Både under och däremellan lärde jag mig en hel del om att leva enkelt och uppskatta det. Samtidigt som jag träffade intressanta personer. Däremot tror jag det är enklare att resa med någon annan, man är mindre utsatt (särskilt som ung kvinna). Även om det funkade bra så kan det också vara trevligt med resesällskap. Fast det är klart, kanske inte det lättaste att hitta någon som man funkar grymt bra med.

På mitt senaste volontärställe blev det lite väl ensamt när de båda andra två volontärerna åkt. Jag kände mig väldigt obehaglig till mods att leva själv långt från civilisationen med en gammal man jag inte kände så väl. Han skrämde mig också med sitt temperament när jag sa jag inte ville bli eller massera honom för att jag skulle känna mig obekväm med det och hade stor integritet.

Jag gick en kurs på gymnasiet och har sedan dess masserat nära och kära. Men har inget certifikat så kan inte jobba som det. Men de jag masserat har blivit av med hårda punkter och känt sig betydligt bättre efteråt.

Mannen i fråga hade på grund av sitt kön blivit nekad många gånger att massera kvinnor. Därför hans reaktion.

Tycker ändå det är oprofessionellt att reagera på det viset. Jag var gäst/volontär i hans hem och skulle därmed känna mig obehaglig till mods med den slags konstellationen med. Inget vi sagt hade inbegripit massagelektioner av varandra. Hade jag bott på eget ställe och han varit massör på ett SPA eller annat, hade det varit en helt annan sak. Tyvärr kände jag inte att detta var en diskussion som jag ville ha. Överhuvudtaget ska man inte behöva förklara sig eller ursäkta sig. Känner man sig obekväm så ska ett nej räcka. Basta Cosi. Även om jag kunde ha sagt det mer taktfullt.

Tyvärr kunde han inte släppa denna diskussionen, även om han sa han ville, utan fortsatte att ta upp det och ville ha en förklaring. Till slut började han försöka hitta ömma punkter hos mig och se om han kunde vrida om kniven där. "Jag har hört att skandinaver är känslokalla...Du ska inte utge dig för att vara kärleksfull....skriv att du inte kan ta emot manlig beröring...." (På workaway får man skriva sin egen profil och berätta om sig själv). Bullshit. Bestämde mig för att åka tidigt dagen efter. Situationen kändes mindra bra. Inte minst för att han uttryckte att han ville gå naken då det kändes bättre i värmen. Att han till och med gjort det när jag var där men inte såg (verkade som en barnslig provokation).

Jag hade mitt sovrum mitt emot hans och han brukade ägna timmar åt att surfa runt på nätet. Varje gång jag kom förbi hans rum för att hämta nåt i mitt, brukade han ropa mitt namn och ville småprata. Ett par gånger hände det att han låg naken och bara skyllde sina intimaste med sina mjuka linnebyxor i en hög ovanpå.

Han tänkte att "so what? vad är det värsta som kan hända? Att hon skriver en dålig recension? då får jag väl ta den risken". I slutändan när jag sagt att jag bestämt mig för att åka tidigt dagen efter, sa vi att kanske han skulle skriva (på hans profil) att han var nudist med. Han sa att han tidigare inte känt att han velat gå så, utan det var något som han känt bara sedan ett par dagar sedan. Jag sa att jag skulle känna mig väldigt obekväm med det, stort nog bara att bo med honom själv långt borta i bergen. Jag sa att det skulle kännas bättre om jag reste med någon annan eller det var fler personer som volontärade (jag hjälpte honom med housekeeping, ta hand om djuren, trädgården) samtidigt där som också var nudister. Han sa att det var tvärtom för honom, att han var mer bekväm att gå naken med färre personer....

Historien om den gamle hippien...

"Uppe bland kullarna i gränslandet mellan Umbria och Toscana bodde en gammal hippie. Han hade varit med under 1960talets vilda tidsepok. Varit på konserter med tusentals människor, rest med flickvän till Marocco, åkt järnväg genom Indien med bara sin gitarr. På resa efter renhet, enkelhet och äkta människor. En gång född i London, mamma från Napoli och brittisk far. Efter åratal av kringresande bohemiskt liv hamnade han 20 år på Hawai. Där fick han fyra barn. Hans bror förmedlade hus. Själv arbetade han som massageterapeut. Kom till Italien och jobbade i Siena. Där träffades han av Cupidos båge, en tyska som studerade till läkare. Ung, vacker, energisk. Hon hade en son med en man från Kamerun, han var son till ett diplomatpar och de förälskade sig under studietiden. Men förälskelsen försvann tragiskt när hans liv tynade bort och sedan med egen vilja klipptes av. In kom en ny passion.

Hippien hittade sitt drömhem och en tjej han delade tankar och idéer med. De bosatte sig i varsitt hus, i samma trakt. Det var skönt att ha sitt eget liv, men samtidigt kunna dela det med någon annan.

Som taget ur en saga var hans boende. Enskildhet, isolerat kunde han ägna sig åt yoga och meditation. Odla sina växter. Ett hem fyllt med mustiga möbler och färgstarka tyger. En åsna och en häst. Hund, katt, sköldpaddor, kakafoni av grodor, guldfiskar och ett rum fyllt med alla möjliga instrument. På nätterna surrade syrsor, cikador, eldflugor och natthimlens många stjärnor lyste klara. Solen gick ner bakom bergen.

I huset. En flygel. En magiskt flygel.

Allt långt ifrån verklighetens korruption och kapitalism. Men så en dag blev det för ensamt. Stagnerande i sin kreativitet började han ta emot gäster. Att dela musik, kärlek, nakenhet, kunskaper med. Många var de som kom. Både bra och mindre bra upplevelser. Världen kom till honom. Fortfarande med ensamhet och avskildhet emellanåt. Men in strömmade olika generationers tankar, idéer, nyfikenhet...sökande, resandes, älskandes. Att vara, uppslukad av lågors djupa rök och hängmattans frid. Ekologiskt, biodynamiskt, veganskt.... Fri? "