måndag 25 april 2011

Besok fran vaenner


Over helgen hade jag finbesñk. Kande mig valdans hedrad med tva medstudenter fran mitt universitet i Sverige att fa fira pask ihop och visa runt dem dar jag bor. Vi hade en jattefin helg med bad i a och vattenfall, sockerrorstuggande och kakaolantbruk, intervjuer, god mat och roliga stunder. Hittade en cool byggnad som nu stod tom, men byggdes for en 45 ar sedan som diskotek. Undrade hur det kunde ga runt nar det bara fanns 2 hus runtom och motorvagen utanfor kom till for ett ar sedan, men den charmerande damen forklarde att det var mitt i kokaodlings distrikt och darfor valdigt rikt. Diskoteket anvandes som ñvernattning med....vilket kanns mer anvandbart nar rummen runtom var sa sma...

Sophantering i byn, Peru

 

I forra inlagget hade jag tankt visa bilder pa sophanteringen dar jag bor, 
men tyckte inte riktigt det passade in, sa har kommer ett par.

Varje morgon mellan klockan 5 och 8 hamtar soptraktorn upp sopor fran gatan, de slar pa en metallplatta for att fa uppmarksamhet till att hamta in mera sopor, sen dumpas de (sa vitt jag vet) i skogen. Platsen pa bilden har varit avfallspost i en tio ar. Det far mig att tanka pa hur det var i Sverige for en 60 ar sen, da det dumpades betydligt mera i skog och vatten.

Min by tar vara pa plast- och glasflaskor, de skickas tillbaka till fabrikerna. Atmindstonde glasflaskorna ger returpant.

torsdag 21 april 2011

Bild, dag, amazonasskogen...

Någon sa en gång att varje bild har en historia....en annan sa att saker och ting är bara skrämmande när man inte känner till dem...en tredje att en plats eller sak är exotisk så länge vi bara hör historier och ser bilder och inte upplever dem.

Nedan kommer tre bilder, var och en med sin alldeles egna historia från amazonasskogen. 

Den här bilden togs någon timme efter att jag blivit stucken av något oidentifierbart. Senoran på chakrat hade just visat mig lite olika sjukdomar som en kakaofrukt och dess träd kan drabbas utav. Jag var fullt upptagen med att traska efter och skriva anteckningar när något, stort som en knytnäve dök upp bakom mig och anföll min nacke. Rädd som jag blev skrek jag till (trodde det var en fladdermusvampyr, till allas underhållning) och reflexmässigt slängde jag bort den flygande insekt som stungit mig i nacken. Ajajaj...ont gjorde det. Senora tittade och sa det nog var en geting, men efter vi kollat lite mera på sticket och jag beskrivit storleken, enades vi om en jättehumla. Jag har försökt hitta bilder på den på internet, utan resultat. Såg en i amazonasskogen, men den flög snabbt förbi, var inte direkt så att jag jagade efter den. Jättehumlan gillar att äta från de söta frukterna i kakaofältet.

Renade som vanligt med sprit, smärtan och bettet gick under följande dagar ner. Renar alltid insektsbett med 96 procents alkohol. Känns bra i denna hetta och klimat. Svider till i början, men sen går svullnader ner och bett försvinner efter ett par dagar. Viktigt också med solkräm och insektsspray/kräm.



Men det finns också vackra fjärilar i amazonasskogen. Stora som mansnävar flyger mariposa elena runt. Det är en fjäril med blåa vingar och får mig att tänka på något från Avatar. Jag har försökt fånga den på bild flera gånger. Ovan är en av kakaoarbetarna med vana från att fjärilar landar på honom.


Sista bilden är från ett av kakaoodlarnas hus i byn där jag bor. Tyckte det var en intressant bild med en obrydd hund som sover och en höna som äter loppor från den. Bakom en annan hund....

onsdag 13 april 2011

Kalas i jungeln.


Igar var min fodelsedag. Hade kant mig lite nere dagarna innan, upptackt plotsligt att allt ar sa valdigt annorlunda har och jag saknar vanner som kan relatera och forsta min svenska/europeiska kultur. Men det var bara att bita ihop och fokusera pa att jobba. Avslutade dagens intervjuer och undersokningar, gick hem, vilade och vantade in kvallen. Familjen jag hyr av hade varit i Pucallpa och kopt tarta till mig. Vi firade med sang och snacks samt dans hela kvallen. Jag dansade mest. Vi drack mest lask. Fast jag ville ha vin att skala med sa hade kopt ett producerat i Ica i Peru. Det var alldeles for sott for mig, sa kom pa att det blev en jattebra kombination nar man blandade med mandarinjuicen som jag gjort av frukten plockad pa kakaofaltet. Blev en fin sangria till mangas noje.



lördag 2 april 2011

Mitt i amazonas....


...kan ju verka valdigt exotiskt och skont med varmen. Jag vet att ni alla dar i Sverige ar sa glada for varje solstrale som nu poppar fram. Det jag gillar med den svenska varen ar alla blommor som slar ut, dofter, ljud, kraft och energi. Men om det alltid ar varmt, gront och soligt da ar det kanske inte sa speciellt. Har i amazonas ar det ibland regn. Haromdagen sa mkt att det verkade som om himlen var arg. Ett skyfall som var oronbedovande. Under natterna somnar jag till stadens ljud fran manniskor och djur. Jag bor mitt i centrum. Det har en huvudgata. Husen varierar mycket. En del har halmtak och byggda i luftigt tra. Andra ar i cement. Men alla husen andas, ar lyhorda. Sma minimyror som gillar mahogny tra springer runt overallt och sma spindlar  med smala ben dekorera hornen. Har finns andra djur med. Men jag vill inte tanka pa det just nu. Nar jag kommer tillbaka till Sverige kanske jag berattar om det. Kan i alla fall saga att det lar finnas jaguarer i skogen och jag har sett sma miniapor liknande de herr nilsson. Aporna later pa ett sarskillt satt. Som skriande.

Internet i min by ar ganska sa langsamt, kanns som att surfa med modem pa 1990talet. Men det har funkat att anvanda skype och jag kan kolla nyheter och skicka email. Uppdaterar mamma en gang i veckan om allt, via vanlig stationar telefon. Tanker mig att hon berattar for resten, som noden i ett system av bekantskaper och familj.

Har finns inte ett postkontor, sa blir inga vykort under mina 6 veckor i byn. Jag agnar dagarna till besok pa kakaolantbruk. Under kvallarna pratar jag med den familj som hyr ut mitt rum. Jag har egen (kall)dusch och toa samt tvattstall. Har kopt en riskokare som jag kan anvanda att koka spaghetti och anga gronsaker med. Men ofta ater jag frukost och lunch hos kakaobrukarna. Kvallsmat ater jag hos familjen som hyr ut. De lagar mat till forsaljning pa kvallarna med. Jag gillar den dar typen av matbanan som ar stekt, mosad och ihopkramad till en boll stor som en knytnave. Till det finns en gul sas gjord pa en lokal frukt (pipaya) och hettad med en liten gul pikant sak...( kan vara en typ av bar?). Det ar en schysst kombination som jag lart mig att tycka mer och mera om.


Folk ater i allmanhet mycket har. Matbananer, kyckling och annat stekt kott. Alltid tva ratter till lunch med soppa som forrat. Frukosten ar bastant...kanske har de ratt, man behover energin i varmen? Men somrar i Sverige brukar normen vara tvartom - latt och friskt under soltimmarna och mer grillat pa kvallarna.


Idag skiner solen och jag har svarta regnbyxor for faltarbete. Men blev framflyttat till pa mandag, men bra, da fick jag tid att svara pa lite email och samla mina tankar for nasta besok. Har 10 kakaobrukare som jag besoker under 6 veckor, 3 dagar pa varje stalle med en dag darefter for vila och reflektion. Alla ar mycket vanliga och hjalpsamma emot mig. Men ibland tycker jag det ar lite jobbigt med den standiga fragan om varifran man kommer. Samtidigt sa forstar jag, ar den enda vita har och darmed skiljer sig mitt utseende mycket fran andra som bor har. Jag ar 20-30 cm langre an medel har, flacita (smal) till skillnad fran hullet som manga lagt pa sig av den rika fodan. Idealen lar skilja sig at.


Jag tanker ibland ocksa att jag har ett ansvar. For manga ar jag kanske den enda vit, den enda vasterlanning, den enda europe, skandinav, svensk som de traffar. Jag tanker pa allt. Artighet, leende.... Ibland ar det dock svart att veta nar man inte ska halsa pa fascinerade man och nar man bor. Men ofta kan det racka med ett "buenes tardes senores" for att veta att jag ar vanligt sinnad. Men det tar mig ofta tid att ta mig fran en plats till en annan. Manga ar nyfikna och vill prata med mig.

Har har man alltid tid att vanligt prata familjart med en framling, alltid en extra stol vid matbordet trots magert i planboken, alltid ett leende att stodja en medmanniska. Det ar nagot som jag vill bara med mig tillbaka till Europa.