Fullmåne

Jag var helt inställd på att det var mörkermåne/nymåne på gång. Det var på grund av vad som stod här som jag fick för mig att när det var en mörk ring så betydde det mörkermåne (det har regnat så mkt på senaste och varit mulet, så himlen har varit skymd). För så är jag van vid att det ser ut i kalendrar... Men det var något underligt med förra natten. Kunde inte sova och var extra energisk. Så verkade det även för mina korridorare och utanför mitt hus. Folk hade sina fönster öppna och närvaron i det lilla studentkvarteret verkade stor. Små grupper med vänner passerade utanför, glada och upprymda. Jag drömde, som jag ibland gör under fullmåne, extra starkt.

Beror det på extra starkt ljus under natten och att vi tror vi påverkas, eller är det faktiskt så att vattnet i våra kroppar rör sig likt ebb och flod till månen? Här är en intressant artikel om det ena eller andra.

(När infaller månens olika faser? Kolla här.)

Highland Cattle

Igår var jag som vanligt ute med en av mina vänner på långpromenad. Vi hade picknick korgen packad med plättar, hjortronsylt, pasta/feta sallad, kanelbullar, flädersaft, nybakade scones.... Var en vacker dag då vi såg många djur på vägen. Bland annat vackra Highland Cattle. Kunde inte låta bli att klappa dessa stora, mysiga vackra djur. Man ville bara hoppa upp och sen gosa med dem...

men de där hornen fanns viss respekt för....för att övertyga min vän om rasen så gick vi och tittade på den där lappen som fanns vid ingången på andra sidan inhägnaden....

... :)

En annan sida av Uppsala....

...så ser jag det här. Min vän från Rio blir lite förvånad och säger att det påminner henne om vissa kvarter hemma... Själv tänker jag på uttråkade unga och en natt i Belfast när jag vaknade till att någon kraschade en bil utanför vår lägenhet...

Lite senare går vi förbi ett skjul. Får mig att fundera på graffitti och klotter. Samt det konvent som nyligen var i Stockholm; Art of the streets.

Uppsala-Ekeby kakel

Före sommaren var jag på Uppsala Konstmuseum som är beläget i slottet. Fann då en liten utställning med vackra kakelmotiv som jag blev nyfiken på. De var från den en gång så välkända Uppsala-Ekeby AB, vilka producerade kakel och keramik.

Idag var jag förbi det gamla bruket, som nu invändigt används till bland annat Friskis och Svettis.

Sigtuna

Då det är semestertider var det svårt att få tag på en sjukgymnast i Uppsala. Det var många som var tillbaks först i nästa vecka. Lyckades hitta en som jobbade också i Sigtuna. Då jag aldrig varit där förut, såg jag det som en möjlighet att titta förbi. Det var ett vackert väder att ta kort och gå runt i, blev lite sugen att hoppa i vattnet...

Det första jag noterade (förutom Mälaren) var den mysiga småstadsidyll som fanns i staden. Jag hade tagit Stockholmståget till Märsta för att sedan ta bussen vidare till Sigtuna. Hoppade av vid busstorget och gick stora gatan fram. Vid det första torget fastnade mina ögon på den gamla byggnaden. Det visade sig vara Sveriges minsta rådhus, vilket än idag används till borgerliga vigslar. Rådhuset byggdes på 1700talet.

Fortsatte sedan fram till turistinformationen som låg i Drakegården, också det byggt under 1700talet (Sigtuna började bli en stad i slutet av 900talet). Huset har använts både som bostad och värdshus. Förundrades över den lilla drake som fanns ovan ingången. Var också en vacker utsikt mot trädgård och vatten. Informatören svarade vänligt och entusiastiskt på mina frågor. Hon tipsade om ett par viktiga sevärdheter.

Tyckte det var en rolig idé de hade på turistinformationen; att låta besökarna pricka in sin hemort på en karta. Det hade varit många besökare från hela världen bara på en månad. Kanske var det också det som gjorde Sigtunaborna så service minded. De var kunniga om sin historia och villiga att dela med sig av sina kunskaper med ett genuint leende. Trevligt. Vill också nämna att Sigtuna är en rättvisestad sedan februari i år.

Gick vidare till café tant brun. Mysigt litet hus med lågt i tak. Servitrisen berättade att det varit bostad och nattclub, sistnämnda måste ha varit tufft...var nog många som dunkade i huvudet när de skulle gå igenom de låga dörröppningarna, om inte så snubblade de kanske på trösklarna... Hur som helst ett trevligt ställe att återkomma till och ha långa mysiga fikastunder med en god vän på. Skulle passat utmärkt för stickcafé.

Frågade också om det här med namnet. Tydligen så var det så att Elsa Beskow var välbekant med borgmästaren som fanns och arbetade i staden. Hon var därför ofta på besök och kom att få mycken inspiration till sin bok "Tant brun, tant grön och tant gredelin".

Förutom café tant brun finns också Farbror Blå Bar och Matsal. Enligt servitrisen på caféet fanns en liten butik tant grön, skulle nog vara den där katten ligger och sover på bilden, men det såg allmänt stängt ut. Säkert var i alla fall att det inte fanns någon tant gredelin...

Fortsatte min vandring genom centrum till RC Chocolat där det blev lunch. Fräscht, mysigt, bra med goda råvaror och hemgjorda chokladpraliner. Hade varit öppet sedan 2002.

Mitt emot chokladerian fanns Sigtuna museum.

Nästa bildserie i bildspelet nedan, kommer att vara på St. Pers Ruinen och däribland finns också en bild på en runsten. Såg aldrig den där runstenen vid torget som informatören på turistinformationen tipsade om. Den på torget hade tydligen rests till minne av en själv. Vanligtvis restes runstenar för minne av någon annan, men den runstenen hade tydligen rests av personen själv, för att säkra sig om att få en runsten.

Gick tillbaks via vattnet. Beundrade faktabilden jämfört med dagens Mariakyrka; fint.

Back in business...

eller...back on track.... :)

Har börjat hoppa in och jobba igen. Det går bra (ifall någon undrade om axelhistorien). Kul att träffa så mycket folk. En stamkund kom in idag och hade klätt upp sig lite extra med kavaj och slips och välstruken skjorta. Sa han såg stilig ut, han log brett och berättade att i hans hemland är det brukligt att svara "dina ögon ser fint". Alltså, jag är inte fin, utan det är bara i dina ögon som jag blir vacker. Varpå jag bad honom skriva ner hur man sa det i Afghanistan.

"Chashmhaye shuma zebast ke zebaba me binad".

Så nu kan vi iaf säga "dina ögon ser fint". :)

Lite medmänsklighet tack

Nu vill jag gärna ta upp en sak som jag är lite besviken på. Det gäller snabbheten med att hjälpa andra människor när man ser att de behöver det. Igår träffade jag en äldre kvinna på bussen med käppar. Hon berättade att folk tittar på en med nonchalans och mer irritation över att hon är ivägen än att själva ge henne plats att komma fram. Tappar hon en käpp kommer ingen fram och hjälper henne.

Två gånger har jag åkt tåg och mött väldigt oprofessionell personal som gett onödiga kommentarer om att "man inte ska resa med så mycket packning om man inte själv kan bära det". Jag blir faktiskt arg när jag får höra det. Om jag har en resväska och faktiskt inte kan lyfta den de där tre branta, smala stegen upp för de dumma omgjorda regionaltågen så kan det tyckas inte borde behövas sådana kommentarer bara för att få lite service. Jag gillar inte att be om hjälp i vanliga fall utan vill och kan oftast klara mig själv. Hjälper själv till när jag ser någon behöver det.

- Ser man någon som är trött och får stå - äldre, gravid eller bara som ser ut att behöva det - då ställer man sig väl ändå upp och ger plats för den???

- Kan man inte flytta bak i bussen och ge plats till de som behöver stiga på, varför stå och trycka i en hög längst fram? Det finns utgångar även bak.... Det är väl inte så svårt att gå bak och trycka lite mer utdelat istället för i en varm hög, närmast kortmaskinen och busschauffören?

När jag var i Rom och skulle åka hem tog det många tårar och diskussion innan informatören suckandes hjälpte mig 50m till vilorummet. För det är lätt att gå med backpackerväska om man bara kan använda en arm... förstår inte varför inte en enda person bara tog handen på min axel eller klappade lite, det behövs så himla lite. Bara ett varmt "är du ok", eller åtmindstonde ett leende...

Hade beställt hjälp till och från flyg, så spännande att sitta i rullstol (annars hjälper dem en inte). Men det var faktiskt skönt. Var en väldigt lång och påfrestande resa. Blev trött av alla människor och byten. Sen hade jag blivit ombedd av läkarna i Italien att vila mycket och ta det lugnt. Det var bra skött när jag väl kom till Fiumcionos vilorum. Smidigt skött efteråt. I Sverige var det väldigt välmött. Fick höra att det finns de som inte behöver assistans som utnyttjar den ändå, businessfolk som gärna vill snabbare ta sig direkt till flyget och sen är extremt arroganta. Människor... *suckar*

Det är tur också att det finns väldigt snällt och bra folk med. Som den där italienaren vilken hjälpte mig till informationen på flygplatsen, trots att han hade bråttom till sitt flyg. Eller den där gången jag kom hem från Storbritannien med stor ryggsäck och tung harpaväska och konduktören log till mig och sa jag skulle sätta mig ner så höll han koll på min packning. Eller den där mannen i uppförsbacken som -faktiskt utan jag sagt något-kom fram och hjälpte mig. Eller den där killen igår som utan ett ord lyfte ner väskan det första tåget. Eller den där gången som den välklädde kavajkillen i Belfast hjälpte småbarnsmamman med värme för att komma in med barnvagnen i hissen. Det finns många sådana bra historier med.

Ett vänligt leende, en fin gest. Kollektivtrafik där man bara kan köra in med rullstol, rullator, barnvagn eller väska. Det borde vara en självklarhet. Likväl som medmänsklighet och kärlek till ens nästa. Utan att alltid förvänta sig något tillbaka, bara av glädjen att kunna få vara till hjälp för någon annan. En annan gång kanske det är du som behöver hjälp.

Jag blev väldigt väl omskött av Martina i Italien. Nu har jag en bekant som behöver ett par nätter att sova i stan, givetvis får hon bo hos mig. Känns skönt att kunna dela med mig lite av den värme som faktiskt ändå har visats mig.

-------------------------------------------------------------------
Relaterad information:

* Transportstyrelsen - Om rätten av assistans vid flygplats
EG förordningen

* Bli fadder till en pensionär
Hedra och stöd de äldre

Doktorn sa...

...nej nu tänker jag på engelska igen... *suck* Läkaren heter det ju här i Svearnas rike.... :)

Var som sagt på röntgen och läkarbesök igår. Skannade axeln. Läkaren berättade och visade på bilderna att ingenting längre syntes. Vilket jag blev lite stolt över, 3 veckor och det är läkt. Måste haft himla bra stöd från mina healing övervakare. :) *varm tanke till familj och vänner*

Men....jag känner fortfarande att det gör ont och som om muskler bara försvunnit. Ortopeden sa det berodde på att jag fått en rejäl smäll på muskelpartiet och att de nog dragit ihop sig. Han rekommenderade att jag skulle klättra på väggarna. :) (som om jag inte redan har gjort det... ;) ) För om jag sätter handen rakt mot väggen och sen låter fingrarna klättra upp för väggen sträcks musklerna ut, utan att jag egentligen använder dem där vid axeln. Det är intressant för det förklarar också varför jag kunde lyfta armen med höger arm utan att det gjorde ont, därför att då använde jag ju inte musklen. Läkaren säger att det inte är någon fara om det gör lite ont, att jag ska arbeta med den, men använda viss självbevarelsedrift och inte gå för fort fram, det tar lite tid att läka helt (men det är klart, när det gör för ont så slutar man, nästa dag kommer man lite längre). Fast jag har stor tro på mig, tycker redan det gått snabbt till förbättring. Har ändå en remiss till sjukgymnast för att få lite fler tips på övningar. Så nu ska jag ut och haffa en sådan med.

För övrigt hade jag fått ett litet brev angående det där med frakturen i kinden, där de åter sa det var litet och skulle läka av sig självt. Första gången jag hört ordet "käkhålan", försökte hitta något om det på internet, men icke... :) Fast spelar inte så stor roll egentligen, känner var och har fått visat innan. Det är vänster om näsan ("sett" från mig), lite under ögat, vid kindbenet. Hörde med läkaren igår om det också, han sa att "det är klart det gör ont, du slog i ordentligt. Där är också en massa skin och muskler, så det kan vara det som du känner med."

Angående den där påstådda frakturen i revbenet sa han att det kan fastställas en så kallad "klinisk diagnos", det vill säga något som inte syns på röntgenbilder. Men så undrade han om jag hostade eller det gjorde ont att andas, om jag kunde djupandas. Jag log, sa "hosta, varför ska jag göra det?" (för det bildas slem när man inte kan andas så djupt som vanligt) "nej, det gör jag inte." (kan du andas ordentligt då?) "ja, kan ju alltid göra lite pranayama" (ja kan du det så är det nog inga fara med dig). :)

Vadstena

I slutet på förra veckan var mamma, jag och en av mina tre systrar i Vadstena. Det var medeltidsfestival så vi hade bokat att gå på gille med traditionell musik, mat och eldkonster. Mycket trevligt, och gott tillagat.

Hann dessutom besöka pilgrimscentrumet med dess lustgård, slottet, klosterkyrkan och allmänt gå i heliga Birgittas fotspår.

Orsaker till volontär...

Jag har skrivit ganska så fritt om mina upplevelser som volontärarbetare i Italien, men jag tror inte att jag riktigt sagt varför jag bestämde mig för att åka iväg som det. Så här kommer ett par anledningar:

- Friska upp mina språkkunskaper

- Hade tid över

- Saknade landet

- Ville testa på att vara volontär

- Verkade kul

- Ville lära mig att leva enkelt*

- Träffa människor från hela världen

- Arbeta mer praktiskt

- Hjälpa någon med en extra hand bara för att jag vill

- Trevligt att få sköta om djur och växter

- Ett billigt och bekvämt sätt att resa på**

- Ett annorlunda sätt att få möjlighet att vistas på landsbygden***

- Att få bo hos en familj och därmed komma kulturen närmare****

- bra på CV:et :) *****

- allmänt utvecklande för mig själv (och förhoppningsvis även de man möter)

-----------------------------------------------------
Valet av land var för att jag kan språket. Har bott i Florens och Rom ett par månader vid olika tillfällen just för att lära mig det.

------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------
*många gårdar drivs väldigt mycket med tanke på ekologiskt (läs också här och här), uthålligt, att inte använda mer än vad man behöver av mat, vatten, artiklar, att återanvända, äta och odla biodynamiskt, med tanke på naturen och medmänniskor. Även om vi tänker och tror att vi gör det, så skulle vi i höginkomstländer kunna leva ett bra liv med lite mindre varor att välja på och lite mindre saker i kassen och soptunnan. Men det tar tid att lära sig och första steget är att bestämma sig för att ändra på sin mentalitet. Något jag hoppades få hjälp med genom att befinna mig på plats och verkligen leva på det viset. "Ta seden dit man kommer", trots allt är man lite av en gäst i huset. :)

**mat och husrum är det man får för hjälpen, ibland även besök i någon närliggande by eller stad

***i och med att det ofta ligger en bit bort från närmaste tätort så kan man inte spendera så mycket heller, skönt att leva på ett mer traditionellt sätt där pengar inte spelar någon större roll (relaterade begrepp; social ekonomi/ solidarity economy, ekologisk ekonomi.)

****detta får man kolla upp, då det ofta är en dröm för olika nationaliteter att flytta till något varmt land och starta en gård av något slag, därmed kanske det inte är folk från landet som driver platsen, men det kan fortfarande vara en mycket lärorik och intressant vistelse

*****många av de jobb jag skulle vilja få efter min master nästa vår, kräver erfarenhet från ideell verksamhet

Tidsfördriv

För att snabbare läka frakturen i kind och axel, bör jag ta det lugnt. Ortopeden sa "rör till smärtgränsen o ta 1g smärtstillande 4ggr om dagen så du kan röra mera". Men jag hade inget smärtstillande de första dagarna efter olyckan då de gjorde som mest ont, så min smärtgräns är rätt hög... Gillar inte heller att proppa i mig för mkt tabletter... Är försiktig och för varje dag som går kan jag röra mer och mer på vänster arm. Fortfarande är jag dock svag i den och åt vissa håll gör det jätteont, så då är jag försiktig. Inbillar mig ändå att det läker bra. Vi får se vad doktorn och nya röntgenbilder säger på tors...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har jag en kureringsdag med film och böcker. Läser just nu en bok som faster var rar att skicka till mig. Här är också en trailer för filmen som gjorts baserad på den.

Samtidigt läser jag en betydligt tjockare och något ner trögare bok att ta sig igenom, men väldigt intressant. Trailer för filmversionen finnes här.

Nya världsarv

Idag berättas om nya världsarv som har utses. Se hela unesco listan här.