Nu vill jag gärna ta upp en sak som jag är lite besviken på. Det gäller snabbheten med att hjälpa andra människor när man ser att de behöver det. Igår träffade jag en äldre kvinna på bussen med käppar. Hon berättade att folk tittar på en med nonchalans och mer irritation över att hon är ivägen än att själva ge henne plats att komma fram. Tappar hon en käpp kommer ingen fram och hjälper henne.
Två gånger har jag åkt tåg och mött väldigt oprofessionell personal som gett onödiga kommentarer om att "man inte ska resa med så mycket packning om man inte själv kan bära det". Jag blir faktiskt arg när jag får höra det. Om jag har en resväska och faktiskt inte kan lyfta den de där tre branta, smala stegen upp för de dumma omgjorda regionaltågen så kan det tyckas inte borde behövas sådana kommentarer bara för att få lite service. Jag gillar inte att be om hjälp i vanliga fall utan vill och kan oftast klara mig själv. Hjälper själv till när jag ser någon behöver det.
- Ser man någon som är trött och får stå - äldre, gravid eller bara som ser ut att behöva det - då ställer man sig väl ändå upp och ger plats för den???
- Kan man inte flytta bak i bussen och ge plats till de som behöver stiga på, varför stå och trycka i en hög längst fram? Det finns utgångar även bak.... Det är väl inte så svårt att gå bak och trycka lite mer utdelat istället för i en varm hög, närmast kortmaskinen och busschauffören?
När jag var i Rom och skulle åka hem tog det många tårar och diskussion innan informatören suckandes hjälpte mig 50m till vilorummet. För det är lätt att gå med backpackerväska om man bara kan använda en arm... förstår inte varför inte en enda person bara tog handen på min axel eller klappade lite, det behövs så himla lite. Bara ett varmt "är du ok", eller åtmindstonde ett leende...
Hade beställt hjälp till och från flyg, så spännande att sitta i rullstol (annars hjälper dem en inte). Men det var faktiskt skönt. Var en väldigt lång och påfrestande resa. Blev trött av alla människor och byten. Sen hade jag blivit ombedd av läkarna i Italien att vila mycket och ta det lugnt. Det var bra skött när jag väl kom till Fiumcionos vilorum. Smidigt skött efteråt. I Sverige var det väldigt välmött. Fick höra att det finns de som inte behöver assistans som utnyttjar den ändå, businessfolk som gärna vill snabbare ta sig direkt till flyget och sen är extremt arroganta. Människor... *suckar*
Det är tur också att det finns väldigt snällt och bra folk med. Som den där italienaren vilken hjälpte mig till informationen på flygplatsen, trots att han hade bråttom till sitt flyg. Eller den där gången jag kom hem från Storbritannien med stor ryggsäck och tung harpaväska och konduktören log till mig och sa jag skulle sätta mig ner så höll han koll på min packning. Eller den där mannen i uppförsbacken som -faktiskt utan jag sagt något-kom fram och hjälpte mig. Eller den där killen igår som utan ett ord lyfte ner väskan det första tåget. Eller den där gången som den välklädde kavajkillen i Belfast hjälpte småbarnsmamman med värme för att komma in med barnvagnen i hissen. Det finns många sådana bra historier med.
Ett vänligt leende, en fin gest. Kollektivtrafik där man bara kan köra in med rullstol, rullator, barnvagn eller väska. Det borde vara en självklarhet. Likväl som medmänsklighet och kärlek till ens nästa. Utan att alltid förvänta sig något tillbaka, bara av glädjen att kunna få vara till hjälp för någon annan. En annan gång kanske det är du som behöver hjälp.
Jag blev väldigt väl omskött av Martina i Italien. Nu har jag en bekant som behöver ett par nätter att sova i stan, givetvis får hon bo hos mig. Känns skönt att kunna dela med mig lite av den värme som faktiskt ändå har visats mig.
Två gånger har jag åkt tåg och mött väldigt oprofessionell personal som gett onödiga kommentarer om att "man inte ska resa med så mycket packning om man inte själv kan bära det". Jag blir faktiskt arg när jag får höra det. Om jag har en resväska och faktiskt inte kan lyfta den de där tre branta, smala stegen upp för de dumma omgjorda regionaltågen så kan det tyckas inte borde behövas sådana kommentarer bara för att få lite service. Jag gillar inte att be om hjälp i vanliga fall utan vill och kan oftast klara mig själv. Hjälper själv till när jag ser någon behöver det.
- Ser man någon som är trött och får stå - äldre, gravid eller bara som ser ut att behöva det - då ställer man sig väl ändå upp och ger plats för den???
- Kan man inte flytta bak i bussen och ge plats till de som behöver stiga på, varför stå och trycka i en hög längst fram? Det finns utgångar även bak.... Det är väl inte så svårt att gå bak och trycka lite mer utdelat istället för i en varm hög, närmast kortmaskinen och busschauffören?
När jag var i Rom och skulle åka hem tog det många tårar och diskussion innan informatören suckandes hjälpte mig 50m till vilorummet. För det är lätt att gå med backpackerväska om man bara kan använda en arm... förstår inte varför inte en enda person bara tog handen på min axel eller klappade lite, det behövs så himla lite. Bara ett varmt "är du ok", eller åtmindstonde ett leende...
Hade beställt hjälp till och från flyg, så spännande att sitta i rullstol (annars hjälper dem en inte). Men det var faktiskt skönt. Var en väldigt lång och påfrestande resa. Blev trött av alla människor och byten. Sen hade jag blivit ombedd av läkarna i Italien att vila mycket och ta det lugnt. Det var bra skött när jag väl kom till Fiumcionos vilorum. Smidigt skött efteråt. I Sverige var det väldigt välmött. Fick höra att det finns de som inte behöver assistans som utnyttjar den ändå, businessfolk som gärna vill snabbare ta sig direkt till flyget och sen är extremt arroganta. Människor... *suckar*
Det är tur också att det finns väldigt snällt och bra folk med. Som den där italienaren vilken hjälpte mig till informationen på flygplatsen, trots att han hade bråttom till sitt flyg. Eller den där gången jag kom hem från Storbritannien med stor ryggsäck och tung harpaväska och konduktören log till mig och sa jag skulle sätta mig ner så höll han koll på min packning. Eller den där mannen i uppförsbacken som -faktiskt utan jag sagt något-kom fram och hjälpte mig. Eller den där killen igår som utan ett ord lyfte ner väskan det första tåget. Eller den där gången som den välklädde kavajkillen i Belfast hjälpte småbarnsmamman med värme för att komma in med barnvagnen i hissen. Det finns många sådana bra historier med.
Ett vänligt leende, en fin gest. Kollektivtrafik där man bara kan köra in med rullstol, rullator, barnvagn eller väska. Det borde vara en självklarhet. Likväl som medmänsklighet och kärlek till ens nästa. Utan att alltid förvänta sig något tillbaka, bara av glädjen att kunna få vara till hjälp för någon annan. En annan gång kanske det är du som behöver hjälp.
Jag blev väldigt väl omskött av Martina i Italien. Nu har jag en bekant som behöver ett par nätter att sova i stan, givetvis får hon bo hos mig. Känns skönt att kunna dela med mig lite av den värme som faktiskt ändå har visats mig.
-------------------------------------------------------------------
Relaterad information:
* Transportstyrelsen - Om rätten av assistans vid flygplats
EG förordningen
* Bli fadder till en pensionär
Hedra och stöd de äldre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar