Jag vill sända en värmande tanke till alla som sitter fast på stationer och flygplatser av olika slag. Själv var jag lyckligt lottad att slutligen nå min destination, med värme och stöd från medresenärer. Säga vad man vill om SJ och snö, men när jag reste hem den 22e December (i förrgår) så var stämmningen väldigt god. Konduktörer skötte bemötande och service väldigt proffessionellt och vi resenärer stöttade varandra så mycket vi kunde.
Min första resa från Uppsala blev inställd och jag fick 10 min innan reda på att det skulle bli ersättningsbuss, men var stod inte. Tack vara att jag hörde att en kund (kön i SJ service var rätt lång...), skulle ta samma tåg som mig, lyckades vi tillsammans snabbt få ersättningsbiljetter. Nu blev det tåg till Stockholm, sen byte vidare mot Linköping. Jag hade hoppats på att undgå resa till huvudstaden. Dels för att jag inte ville böka med all min packning (en stor dragväska, 26 strängig folkharpa på ryggen, en laptop väska samt en harplyra i andra handen), dels för att jag misstänkte det skulle bli strul. Jag kände mig verkligen inte som om jag bodde i ett land där varje minut var viktig i ett resande. Utan mer som att, när tåget kommer gäller det att vara snabb och hänga på. För väl inne på centralen i Stockholm var det lite kaos med tågtider. Folk hade väntat i timtal. Inte gick det att lämna resväska för dryck eller toalettbesök, då ny tågtid meddelades 5 minuter innan avgång. Kallt var det med. Men vi stod alla uppmärksamma på att höra utrop med blicken fäst på avgångs skärmen. Snart, snart....men avresa sköts upp gång på gång.... På skärmen stod det att det var något spårfel söder om Stockholm och därav förseningarna. Jag småpratade med andra väntandes. Hade klätt mig varmt och var redo att ifall att stämmningen skulle bli för låg, ta upp harpan och dra lite i strängarna... Men samtidigt gällde det att vara redo.... Utropet försvann i sorlet. Jag såg en ordningsvakt observera folkmassan. Stora och små väskor, musikinstrument, katter i bur och hundar i koppel.
Ifall tåget skulle stanna hade jag varm dryck och lite matsäck med mig (tack S igen för sushin, det kom lägligt till pass senare).
Så hade de då äntligen fått bot på spårstrulet. Tåg började komma in och folk började röra på sig. Äntligen! Mitt (ersättnings)tåg (från Sthlm) skulle ha avgått kl. 19.30, vi kom iväg vid 21.00. Sen tuffade det på. Konduktören tittade inte på biljetterna, men frågade om någon skulle vidare. Väl framme i Linköping hade taxi beställts. Vad bra, smidigt tänkte jag och såg framemot att snart vara framme. Egentligen skulle jag tagit ytterligare ett tåg, men med taxi skulle det gå snabbare och jag komma ända fram till dörren.... Vi väntade och väntade och väntade.... Efter en timme hade jag lyckats hitta tre till som skulle till mitt samhälle. Taxibolagen hade tydligen inte fått en beställning av SJ dit och därför kunde de inte köra, men de var redo... på SJ hade de stängt. Klockan närmade sig midnatt. En av oss väntandes erbjöd sig att lägga ut och sen skicka räkningen till SJ, taxi chauffören sa att det brukade gå bra att göra så med.
Så var vi då äntligen påväg. 25 minusgrader, mitt i natten på en snöig resa genom Östergötlands djupa barrskogar. Jag skulle kommit hem vid 22.00, men kom fram vid 00.45. Det var ett litet äventyr. Men jag mötte många trevliga personer som gjorde att resan inte kändes så tung och lång ändå. Tack för det och hoppas ni nu alla får en trevlig helg. God jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar