Perugia var en trevlig plats att vara på. Mycket ungdomar mellan 15 och 30, kan tänkas bero på jazzfestivalen som börjar imorgon. Men det finns en hel del studenter i staden, bland annat musikstuderande.
De flesta talar italienska och det är bara ibland som man kan övergå till engelska, vilket är jättebra för att friska upp mina språkkunskaper. Men det kan också göra att man missförstår ibland. Till exempel när jag glömde bort att "sotto" betyder "under" och därför upprörde bussinformatörerna (även om italienare ofta låter mer uppretade än vad de kanske egentligen är) för att jag inte förstod vad de menade. Det går nämligen inget tåg till San Felicano.
Ett annat oklart var att jag förstått det som att kocken i den italienska restaurangen hade välkomnat mig till att komma och äta på hans restaurang i Perugia och kanske också få jobba där. Något som han blev alldeles förskräckt av att höra. Han hade redan fullt med personal, men tog väl hand om mig under kvällen. Hans kock från Marocko lagade god pasta med oliver och tomater, al dente. Till det blev det vitt vin från trakten (Umbria). Efter maten gick han runt till alla han kände och presenterade mig, han frågade om de behövde hjälp men alla hade redan ordnat extrapersonal inför jazzfestivalen. Det var bland annat en riktigt snoffsig restaurangägare med uteservering mitt på stans huvudgata som kunde lite svenska. Han hade haft en flickvän från Malmö...
Efter att promenerat runt i stan gick vi tillbaka till Carlos resturang en stund och spelade musik. Carlos hade tydligen spelat i ett band och sjöng Frank Sinatra sånger med full hals till datorns bakgrundsmusik. Jag klinkade med pianot...
Sen gick Carlos och köpte nya skor till mig (sandaler för 20 euro), jag försökte hindra honom, men han hade sett mina skoskav och gav sig inte för ett nej (dumma converse som var för små och inte ingådda). Han påstod att han gjorde det från djupet av sitt hjärta och inte förväntade sig något tillbaka (dessutom hade han redan en bra relation med sin fru). Jag tackade. Försökte leta reda på något svenskt i min väska... Hade redan gett bort de hemgjorda jongleringsbollarna till engelske David som skjutsade mig till stationen i Orte; lite kläder till Kathryn (den andra volontären på volontärplats 1, som kom från Wales); bergskristallshjärtat till Timotei (sonen på volontärplats 1) och min lilla soundstone/ocarina till den andra volontärtjejen på volontärplats 1, Stefany från Oregon, Usa. Så mitt bagage har blivit lättare. Trots frestande mode i Perugia är mina utgifter begränsade till mat, boende och transport. Jag gav mitt yatzy spel till Carlos med en liten hälsning. Har hans visitkort nu med, så kan alltid skicka honom ett kort från olika platser i världen med.
(Första bilden är från en mexikansk restaurang som jag varit med mina vänner på då jag tidigare besökt Perugia. )
Jag lämnade Perugia för att ta mig till ön Polvese i sjön Trasimeno. Det finns bara ett par hus på ön och inte mycket lampor. Det är skönt att vara här. Imorgon blir det yoga och sen stranden hela dagen. På kvällen kanske blir lite eldkonst...
Har hittat ett nytt volontärställe, tipsat av Kathryn. På det stället finns en häst. Jag hoppas att jag ska trivas bättre där. Vi har kommit överens om att börja med 5 dagar, funkar det så stannar jag tills den 28e. Har också kontakt med ett franskt/belgiskt par som bott på en massa olika ställen i hela världen, men nu bor på Spaniens östkust. Kanske kan jag komma dit efter nästa volontärställe. Skulle i så fall vilja åka båten till Barcelona från Italien (Cittavecchia). Har mailat min kursansvarig för att se om jag kan göra första månaden på distans.
Här är bilder från idag.
De flesta talar italienska och det är bara ibland som man kan övergå till engelska, vilket är jättebra för att friska upp mina språkkunskaper. Men det kan också göra att man missförstår ibland. Till exempel när jag glömde bort att "sotto" betyder "under" och därför upprörde bussinformatörerna (även om italienare ofta låter mer uppretade än vad de kanske egentligen är) för att jag inte förstod vad de menade. Det går nämligen inget tåg till San Felicano.
Ett annat oklart var att jag förstått det som att kocken i den italienska restaurangen hade välkomnat mig till att komma och äta på hans restaurang i Perugia och kanske också få jobba där. Något som han blev alldeles förskräckt av att höra. Han hade redan fullt med personal, men tog väl hand om mig under kvällen. Hans kock från Marocko lagade god pasta med oliver och tomater, al dente. Till det blev det vitt vin från trakten (Umbria). Efter maten gick han runt till alla han kände och presenterade mig, han frågade om de behövde hjälp men alla hade redan ordnat extrapersonal inför jazzfestivalen. Det var bland annat en riktigt snoffsig restaurangägare med uteservering mitt på stans huvudgata som kunde lite svenska. Han hade haft en flickvän från Malmö...
Efter att promenerat runt i stan gick vi tillbaka till Carlos resturang en stund och spelade musik. Carlos hade tydligen spelat i ett band och sjöng Frank Sinatra sånger med full hals till datorns bakgrundsmusik. Jag klinkade med pianot...
Sen gick Carlos och köpte nya skor till mig (sandaler för 20 euro), jag försökte hindra honom, men han hade sett mina skoskav och gav sig inte för ett nej (dumma converse som var för små och inte ingådda). Han påstod att han gjorde det från djupet av sitt hjärta och inte förväntade sig något tillbaka (dessutom hade han redan en bra relation med sin fru). Jag tackade. Försökte leta reda på något svenskt i min väska... Hade redan gett bort de hemgjorda jongleringsbollarna till engelske David som skjutsade mig till stationen i Orte; lite kläder till Kathryn (den andra volontären på volontärplats 1, som kom från Wales); bergskristallshjärtat till Timotei (sonen på volontärplats 1) och min lilla soundstone/ocarina till den andra volontärtjejen på volontärplats 1, Stefany från Oregon, Usa. Så mitt bagage har blivit lättare. Trots frestande mode i Perugia är mina utgifter begränsade till mat, boende och transport. Jag gav mitt yatzy spel till Carlos med en liten hälsning. Har hans visitkort nu med, så kan alltid skicka honom ett kort från olika platser i världen med.
(Första bilden är från en mexikansk restaurang som jag varit med mina vänner på då jag tidigare besökt Perugia. )
Jag lämnade Perugia för att ta mig till ön Polvese i sjön Trasimeno. Det finns bara ett par hus på ön och inte mycket lampor. Det är skönt att vara här. Imorgon blir det yoga och sen stranden hela dagen. På kvällen kanske blir lite eldkonst...
Har hittat ett nytt volontärställe, tipsat av Kathryn. På det stället finns en häst. Jag hoppas att jag ska trivas bättre där. Vi har kommit överens om att börja med 5 dagar, funkar det så stannar jag tills den 28e. Har också kontakt med ett franskt/belgiskt par som bott på en massa olika ställen i hela världen, men nu bor på Spaniens östkust. Kanske kan jag komma dit efter nästa volontärställe. Skulle i så fall vilja åka båten till Barcelona från Italien (Cittavecchia). Har mailat min kursansvarig för att se om jag kan göra första månaden på distans.
Här är bilder från idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar