Jo visst kan det tyckas att det verkade som ett underbart ställe att vara på. På många sätt var det det också, jag masserade för gästerna i det stora huset, spelade flöjt bland stjärnor och eldflugor, lagade pannkakor till husets barn.... Det var en vacker gård, idylliskt bland kullar och djur. Fast för att man ska trivas krävs det mera. Jag fick jobba mellan 6 och 23, även om inte alla timmar var arbete förväntades vi att jobba eller vara sociala. Jag slet som ett djur och gjorde en massa saker. Det uppmärksammades ibland, men oftast var det kortvarigt och istället fokuserade kvinnan på gården mera på allt som inte hade gjorts och behövde göras. Hon fick ständigt nervösa utbrott och kunde hålla på och skrika ilsket i evigheter på alla runtomkring henne. Små saker som att man hade satt saker på ett ställe hon inte ville ha det, eller lagt det på ett sätt hon tyckte var dåligt kunde få henne att skrika hysteriskt i fem minuter. Jag såg det som en chans att lära mig öva på henne. Jobbade hårdare, frågade mindre, masserade henne, pratade mjukt och kärleksfullt till henne, kramade henne ibland. Försökte verkligen i flera dagar. Men inget tycktes hjälpa. Tyckte mig se stunder då det faktiskt gjorde viss skillnad. Som när hon lyckades kontrollera sig något och inte börja skrika på hennes stackars tonårige son (som för övrigt är en underbar kille och verkligen inte ska behöva det). Hon brydde sig inte alls om att andra mådde dåligt av att hon skrek och var så okontrollerad hela tiden, utan tyckte att det inte var någonting. Att hon hade rätt till att göra så, förmodligen hade hon glömt att verkligen älska sin nästa och sig själv.
Visst fanns det ljusglimtar, alltid när hon var mätt eller druckit lite vin eller då vi åt hennes angenäma mat...men fortfarande ger det inte henne rätten att bete sig som hon gör. Kom till insikt att det inte är min uppgift att mildra hennes sätt, utan hon måste själv vilja först.
Jag väckte henne varje morgon för att göra yoga och träna andningsövningar. Men droppen var igår när vi jobbat oavbrutet utan mat förrän på eftermiddagen och hon ställde sig och skrek för att jag lagt en handgjort metallbit över en sten (vilken för övrigt råkat gå i sönder). Hon undrade varför vi inte sa saker till henne direkt, men med det temperament och reaktion hon hade så ville man inte gärna störa henne i onödan. Hon hade väldigt dåligt tålamod.
Analys:
Kvinnan hade en stor gård och fyra små barn när hennes man tragiskt nog dog i en flygkrasch för 20 år sedan. Istället för att bearbeta sorgen, stängde hon ut känslorna, blev bitter och kämpade på för att klara av allt. Hon har ingen släkt, hennes pappa stängde ute henne när han gifte om sig. Han ville aldrig ha en flicka. Hon jobbar som läkare på halvtid, men glömde bort att hon skulle gå till jobbet och kommer nu att ställas inför rätta.... Hon har inget direkt socialt stort nätverk utan är relativt ensam. Två av hennes nu tonåriga barn bor hemma, de är som tonåringar är, försöker hitta sig själva och bryta loss, samtidigt som de kämpar för att alltid ha trygghet av ett kärleksfullt hem där man blir respekterad. De gillar att ta det (kanske lite väl) lugnt under sommarlovet. "Barnen" är 16 och 18 år.
Lösning: Skaffa en kärleksfull och bestämd man (eller kvinna). Ta bara in äldre personer vilka du kan respektera och inte känner blir som extra barn, folk som du kan respektera och älska utan att skrika (jag sa till henne att folk slutar lyssna när hon bara skriker och hon bör ändra det och försöka vara lugnare, tänka efter före reaktionen sprutar ut, vilket jag vet tar tid, men är värt att lära sig). Ta helst inte in nya volontärer utan bara sådana som varit där tidigare, de vet rutinerna och hur du vill ha det.
Även om du tycker ditt sätt är det bästa, behöver det inte vara dåligt och det gör inget om saker och ting inte är gjorda exakt så som du vill ha det. Det är bra ändå.
Slut på rapport 2 från Italien.
Visst fanns det ljusglimtar, alltid när hon var mätt eller druckit lite vin eller då vi åt hennes angenäma mat...men fortfarande ger det inte henne rätten att bete sig som hon gör. Kom till insikt att det inte är min uppgift att mildra hennes sätt, utan hon måste själv vilja först.
Jag väckte henne varje morgon för att göra yoga och träna andningsövningar. Men droppen var igår när vi jobbat oavbrutet utan mat förrän på eftermiddagen och hon ställde sig och skrek för att jag lagt en handgjort metallbit över en sten (vilken för övrigt råkat gå i sönder). Hon undrade varför vi inte sa saker till henne direkt, men med det temperament och reaktion hon hade så ville man inte gärna störa henne i onödan. Hon hade väldigt dåligt tålamod.
Analys:
Kvinnan hade en stor gård och fyra små barn när hennes man tragiskt nog dog i en flygkrasch för 20 år sedan. Istället för att bearbeta sorgen, stängde hon ut känslorna, blev bitter och kämpade på för att klara av allt. Hon har ingen släkt, hennes pappa stängde ute henne när han gifte om sig. Han ville aldrig ha en flicka. Hon jobbar som läkare på halvtid, men glömde bort att hon skulle gå till jobbet och kommer nu att ställas inför rätta.... Hon har inget direkt socialt stort nätverk utan är relativt ensam. Två av hennes nu tonåriga barn bor hemma, de är som tonåringar är, försöker hitta sig själva och bryta loss, samtidigt som de kämpar för att alltid ha trygghet av ett kärleksfullt hem där man blir respekterad. De gillar att ta det (kanske lite väl) lugnt under sommarlovet. "Barnen" är 16 och 18 år.
Lösning: Skaffa en kärleksfull och bestämd man (eller kvinna). Ta bara in äldre personer vilka du kan respektera och inte känner blir som extra barn, folk som du kan respektera och älska utan att skrika (jag sa till henne att folk slutar lyssna när hon bara skriker och hon bör ändra det och försöka vara lugnare, tänka efter före reaktionen sprutar ut, vilket jag vet tar tid, men är värt att lära sig). Ta helst inte in nya volontärer utan bara sådana som varit där tidigare, de vet rutinerna och hur du vill ha det.
Även om du tycker ditt sätt är det bästa, behöver det inte vara dåligt och det gör inget om saker och ting inte är gjorda exakt så som du vill ha det. Det är bra ändå.
Slut på rapport 2 från Italien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar